Blue is for boys - pink is for girls

Det är först nu som Umi verkligen påverkats av sina klasskamrater.

Här om kvällen vid läggdags ropade han förtvivlat:

Umi: Mamma, finns det monsters under the bed?

Jag: Va? Monsters? Nå verkligen inte. (Vi har aldrig talat om monsters eller sett på något som handlat om det osv)

Umi mer förtvivlar med darrig röst: Kanske lite kolla?

Jag: Vem har sagt att det finns monsters?

Umi: Oliver! 

Jag: Aha, men vet du Oliver har inte hund! Vad gör Xima om någon kommer?

Umi: Skäller

Jag: Ja precis. Vad gör Xima nu?

Umi: Sover.

Jag: Tror du inte att Xima sku skälla om det sku finnas monsters?

Umi: Jag tror nog det. Oliver har kanske monsters, inte Umi och Ava. Xima sover!

Jag: Precis. God natt!

Puh!

Ava envis som bara den vägrar pottan trots att vi vet att hon kunde använda den. Umi hade slutat med blöjor när han precis fyllt 2 år. Ava är redan 2,5. Man ska inte jämföra barns utvecklan men vet att hon bra kunde men hon är bara så envis.

Vid kvällsbestyren

Jag: Ava, sitt ner på pottan så kan jag borsta tänderna.

Ava: Ava vill int. VILL INT

Jag: Varför det?

Ava: Ava inte hätta hjumppa där, det e Humis potta.

Jag: Vill du att vi köper en egen potta åt Ava.

Ava: Jååå, Ava bjuu potta.

Umi: Inte kan Ava ha blue potta, blue is for boys, pink is for girls (säger han som alltid tyckt om och valt ljusrött över annat. Pottan han valde är ljusröd).

Ava: AVA BJUUUUU

Jag: Umi, vem har sagt att blått är för pojkar? Alla får och kan ha alla färger.

Umi: Liam sa att girls like princess och pink, och blue är för boys. 

Ava: Ava BJUUUU

Jag: Jo, Ava du får en blå potta.

Umi: Kanske Umi lite låna. Titta Ava, fin pink potta här. Ava kisi där.

Det är omöjligt att undvika alla dessa influenser från alla tänkbara håll under barnens uppväxt, så det gäller bara att själv leda med gott exempel.