Blir mycket om språket nu men det är ju bara för intressant och märks allt tydligare destu äldre barnen blir. Jämför man med barn som lever i en en-språks miljö eller till och med två-språks miljö så är de båda ordentligt efter i språkutvecklingen. Hur menar jag? Ja, Umi kan inte uttrycka sig lika bra som de flesta 3,5 åringar som lever med ett språk. Ja ja man ska inte jämföra barns utvecklig men det var något jag märkte tydligt när vi var i Finland och umgicks med barn i samma ålder. Det knepiga för Umi är ju att hans starkaste språk, ännu svenska, ja fast engelskan är nog snabbt ifatt, hör han enkom med mig. Hans brister är bland annat att tala barnspråk/leka på svenska. Ser han barn talar han automatiskt engelska. Då måst man med jämna mellanrum påminna honom om att tala mammas språk, speciellt om de andra barnen inte kan engelska.
Han har också ett ganska -lustigt- sätt att tala. Han har liksom fel ordföljd. Kanske andra barn också talar så? Umi säger som exempel: Vad pappa gör over there? Vad mommo say? Istället för att vad gör/säger någon. Ja ni förstår. Sedan har han klart ett mindre ordförråd men det jobbar vi på. Något som blev klart för honom under finland resan var mig-dig. Han använde det sporadiskt innan men nu säger han naturligt vänta, Umi hjälpa dig eller häll åt mig. Hade ju en otrolig inverkan att få höra svenska mellan så många vuxna och barn under en månads tid. Väldigt viktigt för språket.
En rolig grej från igår när jag pekade på Avas skjorta och sa titta va många fina fiskar, så svarar Umi med en suck, mammaaaa, inte fina fiskar där, it's a fin seahorse. Ah, okej, vad är det där då? Mammaaaa, it's a octopus där, och där a star och öh, what Umi say och pekar på en val, whale, ja fin whale där. Otroligt allt han lär sig och kommer ihåg (!) från skolan.
Avas språkbruk är ännu en gåta. Hon säger mycket på svenska men tror hon är i en så känslig fas att eftersom hon börjar hos dagmamma om ett par veckor, tre dagar i veckan, var allt går på engelska så kommer det att ha en mycket stor inverkan på hennes språk. Undrar om hon alls kommer att börja tala svenska såsom Umi gör. Beror säkert mycket på om Umi fortsättningsvis talar svenska med henne eller ej. Nu gör han det för det är sommar, vi är tillsammans och talar mycket, men när han går i skola brukar engelskan i mycket större grad följa med hem.
Meningen med detta inlägg är på inga plan att peka finger på Umis brister utan snarare att framhäva svårigheter man kan stöta på i en trespråkigfamilj. Också intressant för mig att ha det dokumenterat hur det var vid vissa tidpunkter. Angående franskan sku det vara kul att resa till ett fransktalande land och se hur barnen reagerar när alla talar pappas språk.
Jag tror starkt på att det är en otrolig lycka att få växa upp med flera språk trots att det på vissa plan kan vara lite kämppigt. Min dröm sku vara att barnen sku fortsättningsvis tala svenska med mig trots att engelskan tar över. Är övertygad om att barnen kommer sinsemellan att tala engelska men oj vilken lycka det skulle vara att svenskan skulle överleva och det vore något positivt att kunna tala mammas språk. Jag kommer aldrig att tala något annat med dem än svenska så vet ju i alla fall att de kommer att förstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar