När det inte går som i Strömsö, part II

Jag var ju lite hoppfull om att ändå kunna gå på middag fredagkväll med barnen till våra vänner som vi spenderat veckoslutet på Gozo med. Men tog förnuftet i fånga och beslöt att stanna hemma och bra så. Umis mage fortsatte nämligen krångla. Inte rikigt illa men ändå till den grad att jag inte hade större lust att köra till dem 30 min och om det är så illa så ska man nog stanna hemma.

 

Men för att återkomma till strömsö, part II, så vaknade jag vid midnatt av att Ava pep till. En gång lyckades jag få henne att lägga ner sig en stund men sen pep hon till igen. Tog med henne till vår säng var hon var mycket nöjd. Hade just somnat om när jag vaknar till att hon kaskadspyr över precis allt i sängen, täcken, dynor, lakan, mjukisdjur, ja egentligen allt förutom mig. Bara att stiga upp och börja byta lakan osv och då får hon diarré. Alltså du min milde vilket öde. Nå hon var ändå nöjd mellan varven och tyckte det var lite spännande att byta allt mitt i natten. Drack en massa vatten och verkade må bättre. Hon somnade ganska bra om.

Två timmar senare kommer Umi. Det var nog helt enkelt för varmt med +35C på natten inne. Han sku dricka, kissa, dricka, inte sova, klia osv. Höll oss uppe i flera timmar. Till sist var jag så asigt trött så jag fräste till och somnade om. Någon enstake timme senare vakna Ava för morgonen. Gäspigt värre. Både började dagen med diarré, så man nu inte bara sku glömma vad det handlade om.

På med TVn och bara att börja tvätta täcken och dynor, för hand, efter en stark kopp kaffe. Det positiva är ju givetvis att allt torkar på en kvart när det är så hett.

Det galna är ändå hur fasen ödet ändå lyckas tajma det med Fs veckoslut i Barcelona. Nå, jag tänkte som så, att så länge ingen blir så dålig att man måst ta in på sjukis så är det ändå OK. För hur gör jag då? Man kan inte lämna ett barn där ensam och man får inte stanna kvar med ett extra barn. Fast sen kom jag på att jag helt enkelt sku ringa till vår barnvakt som är super eller våra vänner som vi varit i Gozo med. Ena barnet sku helt enkelt få vara med dem eller barnvakten hos oss. Min andra riktigt nära vän Linda, som även bor i vårt grannskap, är nämligen också bortrest. Fast sku det krisa till sig ordentligt så vet jag att jag har många fina vänner här som sku ställa upp och hjälpa både med barn och hund.

Ava har vart ganska dålig idag men Umi är på bättringsväg. Jag ser ljus i tunneln trots allt.