På fredagen var vi till klubben var barnen gått sedan vi flyttat hit. Det var sista gången för nu stängs det. Ni kan inte ens ana hur tacksam jag är till detta ställe. Det var magiskt att ha ett ställe vart vi gick två gånger i veckan på olika aktiviteter, en rutin, barnen trivdes alltid och via klubben lärde jag känna bra typer som vissa blev riktigt goda vänner. Guldvärt när man är nyiflyttad i ett nytt land, känner absolut ingen och F jobbade sex dagar i veckan. Tråkigt att stället stängs men för mig personligen var den uppe just när jag behövde det som mest.
På eftermiddagen när jag traskade med Xima ringer min kompis Linda och frågar om vi alla inte ville komma över till dem på en quick drink before dinner. Sounds good, men vi sku just börja med vår fredags tradition, hemlagad pizza. Så jag bjöd dem till oss istället. Perfekt ju. Fanns tillräckligt med Pizza för alla så de stannade för spontan middag också. Älskar sånt. Det bästa är ju att de bor 50 m från oss så det är bara att traska hem när barnen blir trötta. Denna gång var det Umi som hojta till och sa, Nu sova, Umi jätte trött.
Och trött var han sannerligen för han sov till kl.09.30 nästa dag! Härligt. Själv var jag vaken från kl.05. Har så himla svårt att somna om den tiden om någondera barnen pipit till. Hade en skön hemmadag tills vi fixade till oss och körde till Marsaskala till en otroligt imponerande Family Park var vi lät duon springa av sig innan vi gick på finmiddag men mina kollegor. Hade inte så höga förväntningar över barnens ork, dvs med långmiddag, men tji fick jag. De satt snällt, utan spring i benen och utan att hojta, i 2,5 timme (!). De imponerade dessutom alla genom att sluka musslor, bläkfisk, ja, you name it, så åt de, speciellt Ava. De var så duktiga! Sen körde vi hem i mörkret halv 10 tiden och det tyckte de också att var spännande. Ibland blir man verkligen positivt överraskad av sina barn. De har ju visserligen vanan att äta på restaurang men ibland är de nog jätte högljudda och det är måttligt jobbigt. Detta är vad barnen valt att ha på sig, tråkig som man är så bytte vi om innan vi gick. Mjukisbyxor med roliga skjortor passade inte riktigt.
Och sen, ja sen var det ännu söndag. Alltså, tänk vad vi hann med. Vi hade strand playdate med en god kompis, Chelsea med familj. Fast när vi kom fram börja det regna och det var en kallblåst så de sa, hej vi far hem till oss istället. Deras dotter Penelope är 2 1/2 år, så just emellan Umi och Ava. Chelsea är kanadensare men bott på Malta i 8 år och hennes sambo är Maltes. Tycker så mycket om dem!
Så ja, i ett nötskal en super helg. Man kan ju inte önska mer än så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar