Att vara social junkie

Visst tycker jag ibland om att vara för mig själv, eller gå på en längre hundpromenad i lugn och ro, men för det mesta tycker jag nog om att vara omringad av familj och vänner. Det ger mig så mycket av att vara med folk jag tycker om. Har jag en hel dag med barnen så är det nog mer regel än undantag att jag har inplanerade träffar.

F har varit på en kurs hela helgen så barnen och jag har haft full fräs på. Så roligt! På lördag morgon gick vi på långpromenad med Xima och hoppade i en massa pölar. Mata Xima, packa väskan och for till stranden var vi träffade vänner. Efter 3 timmar åkte vi hem, Ava drog en tupplur och så kom min kompis Chelsea med dottern P på playdate. Det var såpass kul att jag frågade om de inte också ville stanna på middag och det ville de gärna. Barnen var så glada hela dagen och Umi slocknade som ett ljus på kvällen och sov i 12 timmar helt däckad.

Idag på morgonen drog vi och handlade. Umi får dra en såndär korg medan Ava sitter i kundvagnen. Alla tycker det är roligt och det fungerar rätt smidigt. Sen for vi till en ny lekpark och träffa våra svenska vänner. För första gången connectade Umi och deras yngsta dotter Vera som är närmast i åldern riktigt sådär 100%. De hade så kul. Efter att par timmar måste jag dock vara den tråkiga och säga att vi måste åka hem för Ava började bli så trött och gnällde av minsta grej. Ava somna direkt i bilen och jag lyckades överföra henne till sängen. Yes!

 

Umi klättrar påväg högst upp. Fin va, den nya parken?!

Vera & Umi i full fart. 

Umi som inte vill lämna parken och Vera.

På söndageftermiddagar brukar vi i regel dock ta det ganska lungt hemma och i trädgården eller family hundpromenad. Inte planera in playdates eller så, om det inte förstås är tidig eftermiddag. Skönt för alla att varva ner inför veckan.

Nu har jag fått min sociala vänkvot fylld och är redo att ta itu med jobbveckan. Har dock redan på tisdagen inplanerad middag med en vän. Sånt behövs också!