Idag började jag jobba efter lite på 3 år hemma med barnen. Det var på tiden, har börjat känna mig mer eller mindre hjärndöd på sistone. Hur gick det då och hur gick det hemma?
Bra! Fast början va lite trög.
Jag jobbar på andra sidan ön. Vi bor i norr och jobbet är så långt söderut man kan nå. Så inte ideal precis men värt det. Det är företaget jag jobbade på förrut som har ett projekt här. Inte så långvarigt men kul att join the team. För att slippa morgonrusningen var planerad avfärd kl.06.35. Tji fick jag. Bilen startade inte. Väckte F för att hjälpa mig starta bilen med hjälpa av startkablar och vår egen bil. Den starta inte heller! Alltså come on! What are the odds liksom?! Som tur hade jag parkerat i en slutning så F skuffa ner den för backen och vi fick igång den. Så istället fick vi starta vår egen bil med startkablarna. Allt detta medan barnen sov inne. Puh. Som tur vaknade de inte. Sprang dock av och an och höll koll. Med andra ord kom jag inte iväg innan kl.06.55. Värsta rusningstid!. Tog mig 1t 15 minuter i hektiskt traffik, fyrfilade rondeller med lastbilar, traktorer, tutande bilar som hade brottom och ja, you name it. Men jag kom fram!
F skötte morgonrumban rätt smidigt men när han skulle köra Umi till skolan startade inte bilen, igen. Alltså! Måndag i ett nötskal. Barnen satt snällt i bilen medan F skaffa fram hjälp och fick igång fanskapet. Sen blev det hundpromenad med Ava vilket tog ganska länge, veckoshopping, lunch och sen var det tid att hämta Umi igen. Bilen fungerade fint däremellan. När Umi var hämtad krånglade den igen. Nå, som tur lyckades han fixa fram hjälp, igen, medan barnen satt i bilen. Bilproblem är ju exakt det man önskar sig första dagen som hemmaförälder. Som tur blir barnen alltid lite extra duktiga vid problem, som att de förstår att nu gäller det.
Min dag gick betydligt smidigare. Få människor på kontoret så jag hann installera printrar, sköta ett jobbärende på vift, gå på safety kurs och dricka kaffe. Imorgon kommer chefen och projektgruppen från Finland så det blir lite mer liv i luckan. Kändes riktigt kul att vara tillbaka på jobb. Väntar riktigt på att det hela ska dra igång på allvar.
Jag lämnade kontoret i tid och bilen startade fint. Körde lite fel så tog mig fem onödiga minutrar längre men kom hem på 55 minuter. It's all about timing! Alla var glada och nöjda när jag kom hem. Barnen och jag sprang ut i trädgården medan F for och kolla bilen och köpte och installera ett nytt batteri. Umi var lite extra kramig och behövde min uppmärksamhet 150% under kvällen men F sa att han på något vis hade förstått varför jag inte var där och hade även förklarat till Ava att mamma är på jobb, mamma komma sen. Gulle!
So, all in all, klarade vi alla oss galant. Ja, egentligen bara bilarna som var tröga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar