När gubbfan överraskar en

Har varit väldigt missnöjd med en administrativ gubbe på skolan. Han står i dörren så han är den som barnen först ser, han är den som öppnar dörren, drar in barnen, gråtandes, skuffar iväg föräldrarna och stänger dörren. Han verkar ofantligt opedagogisk och ger intrycket att han tycker att föräldrar, speciellt mammor, är för mjuka. They will settle, they will settle, säger han kallt till föräldrar som står oroligt utanför glasdörren och ser sina barn gråta hysteriskt.

Umi har talat glatt om skolan sedan han började men haft flera gråtattacker vid lämningarna. Det är inte det att han inte vill till skolan utan han tycker INTE om att bli indragen av gubbfan utan förvarning, och han tycker INTE om att måsta vänta i en korridor hur länge som helst (upp till 15 minuter) med tjugo gråtande barn, utan han vill till klassrummet. I alla fall vill han ju till klassen vilket ju är en lättnad.

Igår skrek han som fan när jag lämna honom. Kändes dock inte så farligt eftersom jag var helt övertygad om att han trivs när han äntligen kommit till klassen. När jag plockade upp Umi, och var lite tidig, kallade gubben in mig till skolan och ville diskutera. Första tanken var, oj nej, vad har Umi nu hittat på. Han hämtade Umis lärare och sa sedan att de är lite worried about the mornings och att de märker att jag inte heller är nöjd. De har nu insett, som jag sagt åt dem flera gånger, att Umi helt enkelt inte tycker om väntan eftersom han sedan är så glad och nöjd resten av dagen. Gubben har talat med rektorn som redan gett sitt godkännande att vi kunde lämna honom fem minuter senare för att undvika väntan. Att hur känns detta? Att vi kunde börja såhär för att se om vi kunde undvika de jobbiga morgnarna. Nåmen JA! Blev verkligen överraskad och glad. Kanske gubbfan inte är så illa som han verkar.

Umi kom ut på strålande humör. Han upprepade flera gånger jätte roligt i skola. De hade haft bokdag så de hade besökt det nya biblioteket i skolan. Att han var så glad kändes ofantligt skönt! Idag på morgonen lämnade F honom fem minuter senare, enligt planen, och en strålande glad Umi som ropade Hellooo till alla lämnades direkt till läraren som förde honom till klassrummet. Ingen väntan, ingen drama. YES!

Det som jag är speciellt glad över att en såpass stor skola med 600 elever ändå diskuterat liknande problem. De kunde likväl säga, äh, han e ju hur nöjd som helst resten av dagen så inte så farligt med lite drama på morgonen. Hoppas Umi haft en lika bra dag idag. Är hiskeligt stolt över honom!