Jag förde honom kl. 08.15 och det var rätt kaotiskt. Massa föräldrar, barn som grät, personal, och ja allmänt kaos. Vi hade fått en lista på en massa skolgrejer de ska ha med sig så alla hade med sig enorma kassar grejor som man inte visste vart man sku sätta, till vilket klassrum man sku gå, vissa barn vråla och personalen försökte vifta iväg föräldrarna. Efter att vi hittat till rätt klassrum började Umi genast leka med duplo och playdoh och verkade ganska obrydd. Alla tala i mun på varandra och TVn slogs på. Umi blir ju helt lamslagen av TV så han stod och stirra på den med munnen uppe. Jag försökte säga att jag går och fick till sist hans uppmärksamhet, till och med en puss, och han vifta, ja hejdå, mamma komma sen. Jag fick allt som allt stanna i 10 minuter. Som tur hade jag en vän som kom på kaffe för annars sku dagen säkert ha känts jätte lång trots att vi de första dagarna plockar upp redan kl.12.
När vi kom stod en massa föräldrar redan vid porten. Plötsligt hördes det ett klick och dörren öppnades lite. Man ropar barnets namn som sedan skyfflas ut genom dörren. Lyckades möta hans lärares blick som visade tummen upp, allt hade gått bra. Mer än det får man inte veta hur det gått. Ingen interaktion med personalen. Umi blev tårögd när han såg mig och kastade sig i famnen. Sen började han berätta, att en pojke grät jätte mycket, att han var jätte lessen, när jag då frågade att var Umi också lite lessen, så svarade han, nå nej, Umi glad, roligt att gå school. Pust! Det är ju precis det man vill höra. Han berättade att han sjungit, sett på TV, ätit mycket, rita och lekt med flickor och pojkar. Idag, som var hans andra dag, hade det gått lika bra. Vid hämtningen blev han dock inte tårögd utan ropade glatt Byeee till alla i skolan. Hah! Lilla kämppen alltså!
Det var så fantastiskt väder så när vi kommit hem fick Ava gå och sova medan vi andra njöt i trädgården. Umi och jag gick på en promenad i våra kvarter och sen hittade vi plötsligt en skölpadda, i vår trädgård! Varifrån kom den? Visste att Umi nog egentligen var ganska trött men han var så glad, ivrig och sade att han inte ville vila. När Ava vaknat beslöt vi gå på en längre promenad så att Umi kunde vila i vagnen. Det gick som smort. Inom några minuter somnade han och sov en timme. Skönt.
Trots att jag vet att det oftast kommer bakslag i skolivern, kanske extra trötthet, någon bråkat eller vad det nu kunde tänkas vara, så är det ju så fantastiskt att det gått så fint. Visst känns det ju galet att ha noll dialog med personalen (förutom ett häfte som skickas mellan skola och hem), att endast haft 10 minuters inskolning men det att han ivrigt går dit är ju absolut det viktigaste. Sen kan man tycka vad man vill om resten. Att han är glad gör en glad in i själen.
På tisdagen har de redan sin första utflykt. De ska åka buss till Ta Qali Petting farm. Där önskar man nog att man kunde vara en fluga på väggen och se hur det hela går till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar