Att kissa ner sig i maltesisk skola

Idag skedde det! Umi kissade ner sig, för han vägrar fortfarande kissa i skolan och nu blev det bara too much att hålla emot. Läraren ringde och sa att vi måst komma och byta hans kläder. Trots att jag sa att vi inte är nära skolan och att han har byteskläder i väskan så sa hon att hon inte får byta om. School policy, de får inte röra ett naket barn. Det tog oss 35 minuter att komma till skolan. Där stod han mitt i klassrummet, fullt påklädd, nerkissad och grät, helt rödsprängd, medan de andra satt lungt och åt lunch och tittade på honom. Kändes så fruktansvärt omänskligt. Jag kan förstå att de har en policy att barnen måst kunna sköta sina toalettbestyr själv men att inte hjälpa vid olyckor eller när föräldern direkt ber läraren att byta känns verkligen fel. Han är ju inte ens tre år gammal!

Egentligen ska föräldrarna komma, byta om, och sedan lämna barnet där, men vi tog hem honom. Hans strumppor och skor var genomvåta och han var så himla lessen. Han kan ju inte i sin vildaste fantasti förstå varför ingen hjälper. Inte läraren som han annars ska anknyta sig till. Känns ju helt galet, omänskligt och sorgligt. Tror inte denna episod precis hjälpte med hans kiss issues på skolan. Han har inga problem med att kissa annanstans förutom i skolan.

Hur fungerar förrästen kissande i skolan? Ja, det är så att hela klassen tillsammans går till toaletten ett par gånger per dag. De har såna små bås vart barnen själva går in och gör sina bestyr. Läraren får inte hjälpa med att dra upp eller ner kalsonger och byxor. De får inte torka. Ja, de får helt enkelt inte röra alls. Umi är duktig på att både dra ner och upp. Torka kan han inte så det kan man hoppas han skippar. Tror att det kommer gå bra så länge vi lyckas övertala honom att kissa i skolan. Sen kommer det givetvis ske olyckor utöver det, men grundproblemet ligger där, att han vägrar, och han kan ju inte hålla sig från kl.08-14.

Men hur fasen gör folk, föräldrar, som båda jobbar? Lämna barnet där nerkissad eller gå mitt i allt från jobbet? Känns ju helt ologiskt. Nå, alla som jag känner och talar med tycker det är lika sjukt system. Det är bara att ta det som det är och hoppas han ändå gärna går till skolan imorgon. Och ja ännu en sak, skrev igår att han varit så himla trotsig, men idag har han varit riktigt möjlig, från morgon till kväll. Älskade barn!