Att kommentera barns utseende och kläder

Mirjiam skrev ett väldigt väl formulerat blogginlägg om att kommentera barn och deras utseende. Läs hennes inlägg här. Jag kommer ihåg att jag för ett par år sedan sade år min systersdotter som då var c. 6 år, att oj vad fin du ser ut idag, när hon kom på besök för att leka med Umi. Detta blev och irriterade mig så innerligt. Visst var hon fin och hon är så hiskeligt söt, men det vet hon. Varför kunde jag inte bara säga, "hej, va roligt att du är här, vi tycker alltid så mycket om när du kommer". Varför måste jag kommentera utseendet? Man gör det så obemärkt, av sådan inbygd vana. Jag säger ofta åt barnen att de är fina men jag säger lika ofta att de är duktiga, härliga, att de leker fint tillsammans vilket gör mig glad, att de städer duktigt efter sig osv.  Men aj vad det är svårt att inte kommentera andra barns utseende. Varför andras barn? Ja, nå men vet du när man inte setts på en tid och man ses på ett kalas eller vid någon finare tillställning, så kommenterar man genast kläderna. "Nämen va du är fin idag, vilket fin skjorta/klänning du har på dig". Det är ju inte heller helt fel att säga att någon är fin, det menar jag inte, men tyvärr så blir det ofta det var barn genast får höra på daglig basis, i vardagen. Det är ju OK att man för höra att man är fin när man klätt upp sig lite extra men att alltid få höra att oj vad fint hår du har idag, wow vilka tuffa byxor, vilken gullig tröja, lägger en stadig grund för att barn börjar lägga vikt på hur de ser ut och vad de har på sig. Viktigt att vara gullig/fin/tuff/söt för att bekräftas!

Allra helst vill jag att utseende och kläder är något som barnen så länge som möjligt inte fokuserar på, överhuvudtaget. I längden kommer de att förstå att man får komplimanger genom att se söt ut, ha fina kläder, göra gulliga miner osv osv ja listan kan göras lång, men eftersom de ännu är så unga så önskar man ännu hålla dem i en skyddad bubbla var alla är lika fina och söta oberoende av kläder.

Men visst är det något man får lägga stor fokus på i vardagen för att inte själv hela tiden kommentera barnens (egna eller andras) utseende och/eller kläder. Tycker det alltid är bra att emellanåt granska sitt eget beteende. Ibland kan man faktiskt märka en hel del.