lördag 12 november 2016

När ens barn förvånar en

Jag lagade en grönsakssoppa till lunch. Räknade med att Umi säkert inte ens smakar som vanligt (äter ju jätte fint men soppa är något han konsekvent vägrar) men Ava tycker om och jag själv ville ha. Planen var att mata Ava och sätta henne i sängs och sedan fixa någon annan mat åt Umi och låta honom skippa dagssömnen eftersom han sov en lång och bra natt.

Både Ava och Umi var ivriga att hjälpa med att provsmaka blomkål, morot, lök och vitlök. Vitlök var inte bra, blä, inte gott enligt Umi. När soppan var färdig meddela Umi som väntat att Umi inte äta soppa. När han dock såg att jag inte tyckte detta var ett problem och Ava fick äta, och han inte ens hade en tallrik började han ändå bli lite intresserad. Umi, vill du smaka på soppan? Nej ush, inte gott. Ja, ok då. När Ava ätit färdigt och jag gick och la henne så gick Umi till F: Pappa, Umi också äta soppa, sen tuti.

Han åt två portioner soppa (!) och sprang till sängen och meddela att Umi inte sova, Umi vila lite, sen kommer barn leka med Umi, pappa grilla, jätte gott. Så kan det gå, när man tänker att han inte ska äta och inte sova. Hah! Tji fick vi. Men rätt hade han, sen kommer barn och pappa grilla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar