Till en blivande förälder

Jag har en god vän som är en blivande förälder, mer eller mindre om 4 veckor. Finns så mycket man vill säga, men man ändå inte gör. Alla upplever graviditeten, förlossningen och den första tiden så olika. Några saker vill jag ändå säga, fast man egentligen väl inte borde.

- Ta alla fantastiska råd med en klackspark, inklusive detta inlägg. Haha! Välj några som du frågar. Jag ringde ofta min mamma och frågade några vänner som hade barn i samma ålder. De var roligt och intressant att höra om de upplevt liknande eller hade tips/idéer.

- Förlossningen tänker jag inte kommentera eftersom Umi föddes med akut kejsarsnitt och Ava med planerat snitt.

- Använd sjukhuskläderna! Ja, faktiskt. Tycker de var praktiska trots att man blir lite sådär "sjuk" när man har dem på sig. Många vill absolut inte ha dem och har egna med. Tyckte dock att när man fick fara hem och klä på sig var det som en omvandling och man börja liksom en ny era, fräsch i egna kläder.

- När bebin väl anlänt är det OK att inte alls veta hur man ska göra. Jag hade aldrig hållit i ett spädbarn eller bytt en blöja men bra gick det ändå. Vi fråga massor på BB och de var jätte hjälpsamma, endel mer än andra. Det är överväldigande att den lilla faktiskt är ditt barn. Det är normalt att känslorna skiftar åt alla håll, extrem lycka till herregud hur ska jag fixa detta.

- Vill du amma så håll bebin mycket nakupelle i famnen och vid bröstet. Det känns som att det är det enda man gör i början och man hinner tänka, oj men herregud, hur ska man nånsin hinna göra något annat, men det ändras. Om amningen inte lyckas eller du inte vill, så är det också OK! På riktigt! Din bebis far inte illa av att dricka ersättning. Look at the bright side, andra kan hjälpa med matningen.

- Njut av den första tiden, tiden när man är sömigt yr hela tiden, vet inte dag från natt men är lycklig. Känns det dock jobbigt, på riktigt jobbigt, be om hjälp! Det är inget att skämmas över, det att man behöver hjälp, att man inte orkar, att man inte vet hur, att man känner sig borttappad och ensam i den nya rollen. Många vill garanterat hjälpa men ingen vill tränga sig på.

- Laga god mat, skäm bort dig själv, och orkar du eller din man inte laga mat så ta take away. Allt som underlättar vardagen är tillåtet.

- Kolla på en massa serier, sådana som inte kräver för mycket koncentration. Bebisar sover i regel mycket den första tiden, speciellt på dagen, så chilla med TV, bok, serier, bad och vila. Sover just ditt barn inte alls så går bekanta gärna ut och gå med vagnen en timme så du kan kasta dig rak lång på soffan en stund. Dra dig inte från att fråga. Att gå ut och promenera med ett litet barn är ett lätt sätt att hjälpa.

- Be besökare tvätta händerna. Det är inte fånigt. Man glömmer kanske lätt att göra det men man vill ogärna att ett spädbarn ska få alla bakterier från kollektivtraffiken eller höstförkylningar.

- Njut av hösten, promenera mycket ute. Friska luften gör alla gott.

- Skaffa en sitter (ex babybjörn). Den är super för bebin kan se sig runt. Umi och Ava börja sitta i den från någon veckas ålder och båda har stortrivats. Sittern har helt klart varit the thing för oss.

- Å andra sidan skaffa enkom det mest nödvändiga (som är vadå kan man undra) och inhandla mer grunkkor as you go along. Frågar man fem olika föräldrar vad som behövs finns det garanterat många olika åsikter. Barn har olika behov och föräldrar har olika sätt att göra saker o ting på.

- Glöm rutiner de första månaderna. Ta dagen som den kommer! Rutinerna kommer sen automatiskt med i vardagen när barnet blir äldre, dvs några månader.

- Du kan inte ge ditt barn för mycket närhet och kärlek.

- Vill du samsova - gör det, vill du att bebin sover i egen säng - gör så. Följ magkänslan och gör precis så som DU/NI vill trots att någon rekommenderar något annat.

Och det viktigaste! Kom på besök!