Dagens grumpy mama

- Mjölken hade blivit gammal och skar sig i kaffet. Med enkom en kopp kommer jag inte långt.

- Barnen börjar skrika och härja genast från morgonen. Det känns som pricket på iet efter ett smärre nervsammanbrott igår plus att Umi segt hållit sig vaken till nästan halv elva på kvällen. Heja egentid!

- Ava är oerhört klängig och mammig, igen. Hade hoppas kunna träffa ett gäng vänner från högstadietiden när jag är i Finland. Alla råkar vara i stan samtidigt. En bor i England, en i Tyskland, en i Stockholm, en i Rovaniemi, en i Helsingfors och jag då på Malta, men börjar kännas mer och mer omöjligt att alls lämna Ava, så får väl annulera. Så tråkigt!

- Bäver redan inför flygresan med dessa två huliganer. Antingen kommer det att gå skit bra eller helt totalt katastrof. Ava kan ju skrika så att det hörs till Japan och Umi  trotsar en till max när han är på det humöret och lyssnar inte överhuvudtaget på vad man säger.

- Ava har plötsligt börjat bli mer kräsen med maten, vilket säkert är en helt naturlig fas, och ja man ska vara tacksam att vi hittills haft det så jädrans lyx att hon varit en suverän ätare men det är ändå irriterande. OK det mesta äter hon fortfarande jätte bra men de gånger hon inte gör det blir man irriterad, man är inte van.

- Umi blev jätte glad över en god smoothie jag lagade och säger flera gånger wow mamma jätte gott men märkte snabbt att Ava inte alls tyckte det var gott så givetvis sluta han dricka och säger ush nej tack. Knäckande? Javisst.

- Ava river sönder böcker, till och med såna tjocka baby proof böcker lyckas hon riva isär och tugga på. Böcker som flera barn haft innan lyckas Ava nu riva sönder. Sjukt irriterande.

- Det är skit irriterande när du klär på alla, fixar allt så att vi ska komma iväg och Umi grabbar tag i allt han kan, vattenflaskor, skor, bilnycklar och kastar dem bakom soffan medan man ser detta och samtidigt skriker neeeeej kasta inte. Han svänger sig runt, tittar på en, ler och kastar. Varje gång, varje dag.

- Umi har en sån otrolig energi. Samtidigt som det är fantastiskt är det tungt. Får hela tiden höra, my god, that boy surely has energy. Han är som ett duracell batteri, non stop. Borde sätta honom på distanslöpning så kanske han kunde bli av med lite energi. Finns det månne för tvååringar? Toddler marathon vore nånting.

- Är det tungt att ha pseudotvillingar? Barnen har ju 16 månaders ålderskillnad och ja visst fan är det det. Helt otroligt påfrestande på alla sätt och vis. Ångrar jag att de kom så tätt? Nej inte alls, faktiskt inte, tycker för det mesta att det är toppen men kan inte neka att det är tungt, tungt så in i norden.

- Önskar jag ibland att jag satt ensam i en jolle mitt ute i atlanten? Ja, nästan varje dag får jag en moment när jag tänker nej nu fan räcker det, säger upp kontraktet som denna familjs mor.

- Som tur märker Umi när jag suras och säger mamma lessen, mamma kram och puss och sen pussar och kramar han mig riktigt ordentligt.

- Som tur har vi oftast roligt. Som tur leker barnen ibland, ja ganska ofta ändå, jätte fint tillsammans.

- Som tur är de så söta att man inte kan vara grumpy för länge.

- Det är jätte roligt när Umi hurrar och hejar på Ava när hon lyckas med något nytt, Bravo Ava hör man och Ava klappar som besatt.

-  Umi säger nästan dagligen wow mamma jätte fin och pekar på mina kläder, smycken eller läppstift. Haha! Han har nog fått sin smooth talking skills av sin pappa.

- Som tur går irritationen alltid om. Igår gick jag ut med Xima och promenera med min kompis Linda och allt kändes mycket bättre efter det. Man talar om att barnen har faser, men ja, det har man nog säkert själv också, man lär sig nytt varje dag.