Tycker man i samband med barn ofta får höra att vänta bara sen blir det jobbigt. Först ska man sova hela sin graviditet för sen får man minsann inte sova på flera år. Njut nu, för sen börjar rumban. Men är det inte just rumban som man ser fram emot?
Vänta bara, snart börjar bebin krypa, oj nej, och sen suck gå och då ska det ju springas överallt och herre jestas, då har man nog ingen lugn stund mera och sen börjar trotsen. Sen sen sen. Och herregud, får ni ett till barn, och så liten ålderskillnad, ja sen blir det nog illa. Huhu lycka till! Ja, i den stilen alltså. Oftast lyder liknande kommenterar av mer eller mindre obekanta. Fattar inte alls vitsen med att hålla på med hela sen grejen! Allt var bättre för eller?
Jag tyckte det var skitkul när Umi börja krypa för att inte tala gå. Han blev självständig på ett annat sätt och behövde inte bäras. Nu är den ökända trotsen här men SEN i tre-fyra års åldern blir det ännu värre. Jo säkert men varför fokusera nu på det som kommer. Alla skeden har sina för och nackdelar. Tycker det är härligt när han talar allt mer. Vi konverserar om allt mellan himmel och jord, på vårt sätt, jag förstår honom så himla bra. Det är ju jätte kul och jag ser fram emot att höra alla hans tankar i framtiden. Trots att han kryper, går, springer, trotsar och pratar så har det bara blivit bättre hela tiden!
Hur jobbigt blev det då med det där syskonet? Nå vet ni, rikigt skit bra blev det också. Umi har aldrig varit svartsjuk vilket många ju kämpar med när ålderskillnaden är större. Umi och Ava leker som bara den och har så mycket glädje av varandra. Säkert är det jobbigt, jämfört med andra, när de båda är såpass små men jag känner ju inte till något annat och tycker vår vardag fungerar riktigt smidigt. Är jätte glad att de kom så tätt.
En gång i bussen innan Ava föddes såg jag en mamma med två barn och tyckte mig se att ålderskillnaden var ungefär lika som Ava och Umi skulle ha, dvs 1 år 4 mån. Jag frågade henne lite om det och hon var den enda som enkom hade positiva saker att säga. Helt härligt positivt och det var så skönt att höra. Jag har, speciellt sedan detta korta möte, varit noga med att ge blivande föräldrar, eller flerbarns föräldrar, bra vibes. Man får nog tillräckligt av de semi negativa. Man ser riktigt hur vissa sprängdgravida med en tvååring i byxbuntarna blir förvånade när man säger att det är toppen och att VA KIVA, inte huhu lycka till, sov nu för sen kan du glömma sovande fem år framåt osv.
Ett par i kanske femtioårsåldern log mot oss i butiken här om dagen. Umi sjöng för full hals och Ava klappa takten. Jag skratta lite och sa, hehe, jo det är alltid full fräs med dessa. Vi har tre sa de, och log. Men det blir annorlunda i längden sen. Ja, det blir lättare sen kanske, sa jag. Nå nej, ropade de i kapp, det blir bara värre, vänta bara! Öh, OK, nå men, ha en fin dag. VAD är det som blir så illa?
Jag bara väntar på att Ava börjar gå. Det är ju så roligt när de kommer till nästa skede i utvecklingen. Klart de kommer att springa åt varsitt håll som huliganer och man svettas där i mitten, men i alla fall behöver man inte bära på samma sätt. Varför fokusera på det negativa när det finns så mycket fint?!
Hej alla blivande föräldrar, två barnsföräldrar eller fler, det kommer att bli toppen. Glöm inte att njuta av allt och alla skeden i det fantastiska vardagskaoset!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar