Dagarna går så himla snabbt. Man gör inte så mycket samtidigt som man egentligen hela tiden gör något. Barnen gör ju att det blir en rutin trots att man inte alltid ens har så mycket program. På lördagen hade vi babysim, vilket är kul. Vi har också fixat pass åt Ava, Umi har gått i parken och till och med trivats i snöslask. Jippii! Vi har varit på promenader, barnen har kul ihop, lagat mat, köpt mat, packat några sporadiska lådor, fått vagnen såld, fört kläder och grejor till en insamling och blivit trött på Umi som faktiskt tänjer ens tålamod med sina utdragna nattningar.
Ja, nu tar det också 1-2 timmar på dagen för honom att somna + då 1-2 timmar på kvällen. Så allt som allt sätter man 3-4 TIMMAR per dag att få honom att somna. Tro mig flera metoder har prövats. Väcka honom tidigare på morgonen, vara massa ute, inte sova på dagen, sova lite, sova tidigare, sova senare, lägga senare på kvällen, lägga tidigare, sjunga och prata länge, inte göra ngt, diskutera och förklara, bli arg, ignorera... jaaaa som ni ser så är det en fas som allt annat men jävla irriterande fas är det. Fattar ju att han inte får tag i sömnen och det inte är hans fel men han gör inte det lättare när han kastar/gömmer tutten (nappen) och gråter sedan hiskeligt tills man kommer och söker den, och då så skrattar han riktigt skitigt åt en. Ja, faktiskt. Riktigt sådär hånskrattar när man inte hittar den för den är under sängen/dynan/ madrassen eller instoppad i pyjamasen. Gissa om man blir irriterad trots att man försöker hålla sig sådär pedagogiskt lugn. Hans nya grej är också att efter en timme ropa Kakka och komma och stå vid dörren och hålla sig om rumppan... Gissa om han en enda gång faktiskt gjort det eller egentligen ens behöver? Vi har nog som goda föräldrar tagit honom till pottan för tänk om han faktiskt behöver men ja, ni fattar, där sitter han sen och sjunger och skrattar och har ingen nöd överhuvudtaget. Ajaj vad jag väntar på slutet av denna fas. Det är så surt att bli så irriterad.
Bör påpekas att det tidigare också tagit en god stund för honom att somna MEN han sjöng i sängen och hölls där, så det var ju inte det minsta irriterande att lyssna på honom sjunga där, utan mer charmigt. Nu stannar han med andra ord inte i sängen utan hittar på diverse hyss i rummet. Om någon har super tips eller tankar så dela gärna!
Edit! Nu när jag beklagat mig såhär offentligt så somna han förstås rekord snabbt, haha! Tog nog 45min men det är ju peanuts i jämföran med två timmar. Tänker klaga varje dag ifall it does the trick. Och ah, vad det var skönt när båda barnen sov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar