fredag 12 februari 2016

Grejor som plötsligt ändras

-Hundens vattenskål kan nuförtiden vara på golvet utan att det konstant dippas ett par händer eller ett huvud i den eller hälls ut på golvet. Ava är ännu oskyldig med liknande hyss.

-Växterna får vara i fred. Ibland petas det lite i myllan men det är väl inte så farligt och lär ju vara bra för magen med lite jord.

-Frysen öppnas inte mer och tygremsan som snurrades runt handtaget till frysen och skåpdörren har tagits bort!

-Eluttagen har blivit ointressanta.

-Man följs här hemma av en liten instruktionsguide som pekar på vart man ska sätta vilken sak. Väldigt viktigt med system. Dääääär ropas det när man lägger något på fel hylla. Ingen risk att förlägga saker. Umi har stenkoll.

-Ingen tvivel om vem som använder vad i detta hushåll. När shoppingkassarna packas upp och chokladen tas fram ropas det PAPPA, dääääär, diiiit och pekas på vilket skåp chokladen finns i. Indeed, familjens pappa är nog huvud chokladkonsumenten. Ava fick gröt och feta ost (!), Xima fick hundmat, Pappa fick också öl medan mamman blev utan godsaker denna gång. Eller visst, den mindre fryspizzan var mammas medan den större var pappas! Haha, observant typ. Alla varor kommenteras även i butiken så medshopparna får bra koll på vem som äter vad i denna familj.

-Umi har börja säga Umi om sig själv. Hittills har han vägrat säga sitt namn. Idag börja han även uttala bokstaven S. Tidigare var det tåt (sås), måt (mås) osv men idag kom det måsch, schååsch. Urgulligt. De flesta ord avslutas med bokstaven a, så som skoA, dörrA, koA, tuttA osv.

-Nu nås det upp till nya höjder så telefoner och nycklar är ofta på språng. Ganska lätt att märka dock för när boven lyckats få ta i något hörs ett högljutt ÅHÅ!

-Umi får titta på någon serie (oftast Shaun the sheep som är hans favorit) i c, en halv timme innan middagen. Mycket viktigt att man inte glömmer filten. PÅÅÅÅÅ ropar han, för filten ska på. Värsta gamylen han är, haha. Allt oftare vill han dock inte se mer än en kvart. Han ropar hejdåå till TVn när han inte vill mer. Tiden han vill se på TV blir allt kortare vilket ju enkom är bra.

- Han älskar frukt och ratar egentligen allt sött, förutom glass som han äter sällan. Ingen måltid är komplett utan frukt. Han ropar äpple när han vill ha frukt. Tidigare kallades alla frukter nektarin men nu är det äpple. Eller ja banan är fortfarande babi.

Hur kan en liten individ vara så underbart söt, hiskeligt busig, smart, rolig, sjukt irriterande, underhållande på alla sätt och vis, tröttsam och gullig, allt på en och samma gång?!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar