Om jag uppfattat rätt så börjar de flesta dagisar (kindergarten) vid 3 års åldern. Visst har jag också hittat nurserys för yngre barn men inte alls nära var vi tänkt oss att vi kommer att bo. Många familjer har någon form av barnflicka/nanny för de yngsta. Eftersom jag gärna stannar hemma tills Ava är 1 år så behöver vi inte och har inte heller råd med det. Umi är ju dock ganska aktiv så det här med parken var han nu går från kl.09-11.30 på vardagarna har varit så super lyckat. Han får leka av sig, umgås med andra barn, vara ute och man själv hinner dricka kaffe och läsa tidingen eller alternativt bära på Ava och städa.
Under hösten hann jag redan tänka, stöön, hur ska jag göra ensam med båda barnen om vi inte hittar någon aktivitet, ett par timmar per dag, åt honom. Ett program per dag räckte liksom inte. Trots att han varit 2,5 timme ute på morgonen så klättrade han väggar om man bara stannande hemma på eftermiddagen, trots att man aktivt lekte med honom. Kändes som att jag inte kommer att räcka till. Att hur kommer jag att kunna erbjuda tillräckligt med aktivitet åt honom samtidigt som jag även kommer att ha Avas behov att ta i beaktande.
Nu har jag dock lite ändrat åsikt i denna fråga. Tycker Umi varit så möjlig på sistone. Visst blir han ibland rabiat, gnällig, irriterande, irriterad och allt det där men ändå så känns det som att underhålla honom hela dagen inte är lika krävade på något sätt. Ännu är ju både F och jag hemma och detta kommer ju att ändras och påverka ens ork, men nuförtiden går det bra att stanna inne med Umi en eftermiddag utan att det blir något drama. Destu äldre Ava blir så destu mer sällskap får de ju även av varandra. Jag tror det kommer att gå riktigt bra med dem båda hemma så länge vi hittar några andra barnfamiljer att umgås med, parker att leka i och stränder att springa på. Vi hoppas fortfarande hitta något kul åt honom några dagar i veckan några timmar åt gången men det känns inte lika hopplöst mera. I can do it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar