Kan man ge sin bebis för mycket närhet?

Att samsova med sin bebis/sitt barn kan kritiseras, likaså att ofta bära på sitt barn. Kommentarerna kan lyda, ja ja barnet vänjer sig med 100% uppmärksamhet och blir van med att alltid får vara i famnen eller alternativt sova i famnen/nära en varm trygg kropp. Ska man då avvänja sådant? Ja, det ska man, tycker vissa. Tycker jag det? Nej det tycker jag verkligen inte. Ett spädbarn, en bebis eller ett ungt barn kan inte få för mycket närhet eller kärlek. Alla barn är olika och har olika behov. Med en bebis så går allt i faser, inklusive hur de sover, äter och hur mycket närhet de vill ha. Ava är som bebis i mycket större behov av närhet än Umi någonsin var. Han ville sova ensam ganska tidigt (vi samsov nog de första månaderna i alla fall några timmar per natt). Han stördes av oss och kunde inte somna om innan han var i egen säng. Ava är snarare tvärtom, har svårt att somna utan en av oss nära, riktigt nära. Hon tar ofta powernaps i famnen. Skämmer vi bort henne och betyder detta att hon kommer att ha svårt att sova ensam? Nej det tycker jag absolut inte. När hon aktivt visar att hon behöver närhet så ska hon få det. Det är ju det viktigaste man, som föräldrer, kan ge sitt barn. Närhet, kärlek och omsorg. Visst lägger vi henne i egen säng och ibland sover hon i den i flera timmar, andra nätter fungerar det inte alls och hon får direkt komma i vår säng.

Tycker min vän är ett riktigt bra exempel. Barnet som är en av Umis kompisar var ganska mammig som liten. Han ville vara nära mamma, helst i famnen, och grät högljutt om hon avlägsna sig från rummet. Hon gav hon dock all den uppmärksamhet och närhet som han behövde. Ofta fick hon dock höra kritik om att hon bär honom för mycket osv men hon gav sig inte utan gjorde precis så som hon kände att var rätt för dem, dvs mycket närhet. Visst var dagisstarten jobbig men idag är han en 1,8 åring som är glad, trygg, självständig, inte alls mammig och mår helt enkelt bra. Allt går i faser och jag tycker det är viktigt att lyssna på sitt barn. Vad ditt barn behöver är sannolikt inte vad mitt barn behöver. Trots att det kan vara en prövande tid när och om man vill få slut på samsovande i något skede så går det också. Allt ändras ju ändå hela tiden. Vet inget barn som sover med sina föräldar i tjugoårsåldern. Sku ju vara lite pinsamt att ta hem ny flick/pojkvän och dela säng med föräldrarna, hehe.

Jag hör så många som kritiseras för hur dom gör med sina bebisar, allt från hur de sover, hur de matar och hur de beteer sig och det skär lite i hjärtat. Herregud, låt folk göra som de vill. Tycker det är himla intressant att diskutera olika sätt och få tips och råd, men gör det med respekt. Kritisera inte. De flesta av oss är ändå lite osäkra om vi nu månne gör rätt och vi strävar ju alla att göra på bästa möjliga sätt så viktigast av allt är ju att vi, vuxna, stöttar varandra i våra olikheter.