onsdag 27 januari 2016

Babypottning & potträning

Dagen efter att jag skrivit inlägget "Ava 6 mån" och beskriver hur hon sitter på pottan så kan jag läsa i HBL om Babypottning som precis handlar om detta. Hade faktiskt aldrig kollat upp detta eller visste att det fanns en egen term för det, utan det kändes helt enkelt naturligt att ta bort blöjan och sätta henne på pottan speciellt eftersom hon själv verkar trivas med det och forfarande inte gör nr 2 i blöjan. Men kul att läsa om det i efterhand. Här finns också en site om det.

Snart får vi också ta itu med Umis potträning. Han börja sitta på pottan vid 7 månaders åldern och det fungera sjukt smidigt. Han tyckte om att sitta där, vi läste böcker och ja, han kunde ju inte stiga upp själv så det var lätt att sitta där längre stunder. Dessutom var han så "reguliär" att man satt honom på pottan åtminstone efter varje måltid och tupplur och han gjorde alltid något. Men, ja i denna story finns det ett men. När han kunde börja stiga upp själv så hade han inte mer ro att sitta. Plötsligt förra våren börja han rata pottan totalt. Vet inte exakt om det var i samband med vår 3 veckors resa i April eller efter det, men när vi i maj var på lande så hade ratande redan börjat. Eller han säger potta och vill nog sitta men oberoende hur länge han sitter så gör han nr 2 i blöjan inom 5 minuter att han fått på den. Det var himla frustreande så ja, där gjorde vi fel, vi satt inte honom lika ofta mer på pottan. Men det gick faktiskt så långt att han aldrig mera gjorde något på den och så är det än idag. Nu har han dock fattat nytt intresse när han ser Ava sitta på den men fortfarande "använder" han inte den. Nå, han fyller ju 2 år 18 mars så det känns som om det inte är nån panik men sen igen så tycker jag att många barn har onödigt länge blöjor i dagens läge. Har beslutat ta tag i det när vi kommit till Malta. Har läst lite om potträning och har förstått att man ganska snabbt kan få resultat. Det ska vi hoppas.

Och ja angående att skriva om barnens potta vanor så kan det ju kännas väldigt utlämnande för dem. Jag resonerar dock så att det är något naturligt vi alla gått igenom och att de dessutom är så små. Som föräldrer är det dessutom bra att få tips om hur andra har det och gör.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar