måndag 30 november 2015

Julbasaren

Julbasaren gick jätte bra, folk kom, drack glögg och kaffe, åt grillkorv, kollade på ponnyn, köpte bakverk och kransar. Shetlandsponnyn Lihapulla var verkligen en succé och så himla gullig. Snö fattades men allt som allt var det ett riktigt lyckat event. Eftersom jag stod i cafét och vi insåg att vi nog hade kokat för mycket glögg så drack jag en eller två koppar för mycket. Dagens sockerdos fylldes snabbt. Mina föräldrar kom och promenerade runt med Umi, som verka tycka att det var lite underligt att där var så mycket folk i hans park. Han var ändå nöjd tills han fick en järnspade i huvudet. Man kan undra varför någon ger sitt barn en järnspade att leka med men nå. Hans kusin Emma fick honom på gott humör igen. En massa bekanta var där också. Denna vecka har vi minimalt med program vlket också är ganska skönt. Nu kan vi fylla dagarna med spontana träffar.

Mina föräldrar och Umi




lördag 28 november 2015

Everyday life

Dagarna går och veckorna flyger förbi. Ja, så känns det. De senaste dagarna har jag kämppat med verkligt svår allergi så fått springa hos läkare, på blodprov osv osv. Börjar nu faktiskt lätta så det är något otroligt skönt. Kunde till och med gå på babysim i morse. På tal om simmet så har Ava tyckt att det är kul och orkat hela halvatimmen (ofta är man ju kortare de första gångerna). A och O är ju att hon ätit 1-2 t innan och sedan hunnit sova så att hon just vaknat innan man börjar simma. Idag vaknade hon i omklädningsrummet. En övertött eller hungrig bebis är ingen succé. Umi gick lite på övervarv idag, snäppet till hysteri, så det var omöjligt att alls kommunicera eller få hans uppmärksamhet på något, utan han bara plaska och skrek, dock av glädje, som en galning hela halvtimmen. Pust! Men nå huvudsaken är väl att de båda hade kul. Nu sover de så nu får F och jag pusta ut.

Imorgon blir det julbasar i parken där Umi går. Jag har varit med och organisera, och imorgon skall jag stå i cafét. Kanske man får fjutt på julkänslan? Igår hängde jag upp en julstjärna i fönstret här hemma och visst ger det mysigt sken i mörkret. Förövrigt rullar vardagen på och syskonen fjantar som man kan se i videon. Dom är ju bara för gulliga!

video

onsdag 25 november 2015

Barnvänlig mat: Batat i ugn med höna

En av Umis favoriter är batat i ugn. Heter det egentligen sötpotatis eller är batat lika godkänt? Anyways. Jag skär bataten i tjocka skivor (eller ja som stavar, som franskisar) och ringlar olivolja på. Innan de går in i ugnen strör jag lite salt och peppar på. Nu är de färdiga att gå in i ugnen på c.180 grader i 20-30 min, beroende på skivornas tjocklek. Halvvägs vänder jag på dem. Bataaaat ropar Umi när han kommer och kollar vad det finns i ugnen. Detta serveras ofta med höna som stekts på låg värme i smör med lite kryddor. Igår fick han även gräddfilssås som är hans nya grej. Middagen är hans stora mål och han äter verkligen mycket. Efter denna portion åt han en hel frukt och ett knäckebröd. Encore encore (mera) ropade han ännu men tyckte att det började räcka.




tisdag 24 november 2015

Flytta till Malta, part II

Idag sa jag upp lägenheten och kontaktat försäkringsbolaget för att avsluta hemförsäkringen vid rätt tidpunkt. Det är alltid mycket att fixa vid en flytt utomlands, så bra att börja i tid. Man ska inte bara packa ihop en lägenhet och få hela gänget iväg, utan man ska fixa med el, telefon och internet anslutningar, försäkringar, förvaringsutrymmen, banken, sjukförsäkringskort osv. Man glömmer ändå alltid något så då är den ingen katastrof om man ännu har en månad på sig. One way biljetter har vi även, den 29 february drar vi.

måndag 23 november 2015

Lite disträ kanske..

Alltså huhu, vad jag varit disträ idag. Körde in till stan, hade tandläkartid, parkerade bilen i parkeringshus och åkte upp med hissen. Då märkte jag att jag glömt telefonen i bilen, åkte ner, till två olika våningar men hittade inte bilen. Jag kom ju precis från den men kunde alltså inte hitta den. Inte alls likt mig, har dessutom urbra lokalsinne. Beslöt att låta det vara för måste gå iväg för att hinna. Efter tandläkaren hittade jag dock bilen på första försöket, hehe. Medan jag körde hem tänkte jag att jag ska tanka. Medan jag grubbla om jag borde tanka full tank eller för c.60 e så inser jag att jag susar förbi bensinstationen. Oh well. Plötsligt inser jag att jag också kört förbi var vi bor! Nämen alltså va? Jag missade helt enkelt vår gård. Bäst att inte göra några stora beslut idag...

Lax, broccoli och potatismos

Det är lite en av favoriterna för tillfället. Vi tycker alla att det är sjukt gott. En stor bit lax i ugnen med Creme Bonjour - citron&dill - sås på, som serveras med kokad broccoli och potatismos. Nam! Umi blir helt vild när han ser att det blir lax, och det glädjer mig så!


Syskonen

Ava har lite förskräckt min för Umi ger lite broderlig fart. Hehe. Kolla hans hår! Fick äntligen snagga lite i topparna. Hans lockar är ju urgulliga men de var risiga i ändorna och hängde i ögonen. Det var alltså inte Umi själv som var emot snaggande utan F. Igår kväll såg han ännu lite ut som en munk eftersom håret var vått och kammat men nu har det gått tillbaka till det vanliga rufset.







söndag 22 november 2015

Hör och häpna!

Mina föräldrar hade läst bloggen och erbjöd sig igår på eftermiddagen att vakta barnen så vi kunde gå ut på en drink, samma kväll. Det var så oväntat att vi inte en visste vad vi sku säga. Haha! Vi beslöt att de kommer vid läggdags när alla är i sängs så är det lättast. De kom vid Kl.20 och vi for iväg kl.20.30. Varken Umi eller Ava sov när vi for, men nästan, och det hade gått jätte bra. Vi kände oss som tonåringar på rymmen. Det va så kul och lite sådär spännande. Vi hade inte egentligen en klar plan förutom att vi ville in till centrum. Vi hamnade lite av en slump in på Tornis Atelje Bar var vi fick varsinn Mojito. Det var första gången vi var där. Sedan beslöt vi oss att promenera runt. Så himla befriande att gå utan barnen en stund fast samtidigt kändes det som om man glömt något. En vän som jag ringt i all hast för att få bar tips rekommenderade en mexikansk bar på Roban. Det var faktiskt ett kult ställe. Sedan promenerade vi till bilen och grabba en hamburgare på vägen, lite som nattmat efter en utekväll, fast klockan bara var 22.30, hehe. Hemma var vi lite över elva men det kändes nästan som en helkväll. Herrejestas vad det gjorde gott. Tack mamma och pappa!

Margarita på Como Te Llamas

lördag 21 november 2015

Vernissage - "BY - Det var en gång en by"

Igår var vi på "BY- Det var en gång en by" utställningens vernissage på Annantalo. Min syster är en av de utvalda konstnärerna som medverkat i utställningen. Eftersom vi var där hela gänget så fick ena springa efter Umi, som hela tiden lyckades rymma iväg, och andra bar på Ava. Vi hann dock också se en del av utställningen och tala med bekanta, men går gärna på nytt för en ordentligare titt när det är färre folk. Utställningen var himla mysig och rekommenderar för alla med barn att gå och kolla. Utställningen är alltså för barn och redan barn i Umis ålder kunde ha kul där. Gratis är det dessutom!

Påvägen till bilen sukta jag efter att föra barnen på barn-parkering och slinka in i en av de många restaurangerna/barerna vi gick förbi. Har inte saknat utelivet egentligen, trots att det givetvis är kul att träffa vänner, men igår slogs jag efter en ordentlig lust. Fick lust att spräcka bebisbubblan. Att sitta och iaktta folk och smutta på vin. För tillfället är vi inne i en fas när kvällarna är rätt påfrestande så trots att en av oss kan lämna gänget och gå ut så njuter man inte till fullo när man vet att den andra kämppa sig svettig där hemma. One day, one day...

fredag 20 november 2015

Ava 4 mån

Ava fyller egentligen 4 månader om 4 dagar men eftersom vi var på 4 mån rådgivningskollen igår så kommer inlägget nu.


Hon är så himla glad och ler brett varje gång man tittar på henne (om hon inte är trött/hungrig). Hon har dock även börja bli rädd för främmande. Hon kan le och ha skoj men sen gör den nya bekanta en ny rörelse eller ljud och hon blir så himla rädd. Dock inte varje gång hon möter nya människor utan mer sporadiskt.

Fingrarna smaskar hon på riktigt redigt men har inte ännu greppat tag i tårna. Nog stirrat på dem ett par gånger förvånat men inte tagit tag. Hon tar tag i leksaker och sätter dem i munnen.

Jollrar mycket och har som sagt stundvis mycket höga toner.

Ava är 63 cm (vuxit mer än 3 cm på 4 veckor !!) och 6750g. Tyckte också att hon vuxit ur kläderna jag tog med på resan.

Efter de första 2 månaderna när hon var vår lilla party girl som vaka på nätterna har hon sovit gudomligt bra, men nu de senaste nätterna har vi gått in i en ny fas och hon äter många gånger per natt. Kanske detta i samband med hennes växtspurt, eller tänder, eller sen en närhetsfas för när hon inte ligger och smuttar så vill hon vara fast i en som en snigel. Umi gick igenom en liknande fas vid 3 månader.

Imorgon skall vi börja på syskonsim (babysim med syskon), så blir roligt att se vad hon tycker om det.

tisdag 17 november 2015

Världens gällaste bebiskrik

Ava vinner nog första pris i höga och gälla skrik. Hon gråter sällan länge men uttrycker sitt missnöje men även nöje med världens kortaste och gällaste skrik. Tror att jag aldrig faktiskt hört något liknande. De få andra personer som hört dem (hon är ju oftast nöjd) så har blivit genuint förvånade. F ladda ner en decibel app för att mäta men såklart så lyckas man aldrig mäta de högsta. Hittills har vi endast nått 110. Inte fy skam det heller men hon har nog betydligt högre skrik än det.

För tillfället har vi väldigt högljudda kvällar vilket är rätt påfrestande. Umi går omkring och leker mycket högljutt, skriker och roar sig med olika saker. Han är inte missnöjd utan helt enkelt högljudd, och avlöser med jämna mellanrum gärna höga skrik antingen av frustration, av glädje, av brist på uppmärksamhet, av ingen orsak alls osv. Ava har varit mycket högljudd de senaste kvällarna och detta enkom i form av höga skrik. Hon gråter inte utan skriker till. Varför? Ja säg det. Ibland blir det bättre när hon är famnen, ibland bättre på golvet, ibland i sittern och ibland i sängen. Men varje lösning duger endast en kort stund.

När de både däckat för kvällen så ringer det typ i öronen. Höga skrik ljud är i mitt tycke ett av de mest påfrestande grejor som finns. Men som allt annat är det en fas. Nu är det tyst och herrejestas va skönt.

Och lyfter så på hatten åt alla kolik föräldrar och förståss även alla "vanliga" föräldrar som också får leva igenom alla olika, mer eller mindre påfrestande, faser. Men ett konstant gråt måst nog herrejestas vara tungt.

DIY Julkransar

Ja ni hörde rätt, jag har pyssla ihop en julkrans och är så in i vassens stolt. Nej jag satt inte hemma och fick plötsligt idén att fixa en julkrans utan det fixas en julbasar där Umi går i parken och igår kväll var det kransbindning. Kvällen innan gick jag runt i skogen i mörkret med trädgårdshandskar och sekatör och klippte lämpliga grankvistar. Kände mig som värsta skurken trots att ingen säkert bryr sig det minsta. Hur som helst så blev den inte alls så tokig, rätt snygg faktiskt, emot alla odds. Jag är inte så duktig på att pyssla fast jag egentligen tycker det är roligt. Trevligt var det också.

Bilderna tagna av de andra deltagrna, och den fina dekorerade kransen är inte den jag gjorde. Jag hade tänkt ta en bild men gick sen hem i all hast när Ava började bli hungrig, så jag glömde helt enkelt.



söndag 15 november 2015

Brunch

Idag hade vi några vänner med barn på brunch, vi var 7 vuxna och 8 barn, och det var så himla kul. Man kunde tänka sig att det kunde ha blivit lite väl hektiskt med 8 barn under 4 år men nej, faktiskt så lekte de alla väldigt fint ihop. Och vi vuxna betedde oss också riktigt bra. Kommer så att sakna detta gäng när vi flyttat. Vi började umgås när Umi var ett par veckor gammal och det har varit verkligen kul, inspirerande, tröstande, glädjande och helt enkelt kul att hänga ihop. Bland annat bjöd vi på en chokokaka som jag lagade igår. Blev faktiskt riktigt god och just sådär klibbig i mitten så att man bara måste ta en bit till.


fredag 13 november 2015

November vardag

Det är grått och regnar, precis som det brukar i November. Umi går i parken och är våt, smutsig och glad när man går efter honom. Ava har börjar skratta, speciellt åt Umi, som nog är hennes stora underhållare. Vi slängde vår köksmatta som var gammal, sliten, smutsig och till sist nerspydd av Xima, då fick den gå. Umi gick 1 km här om kvällen, ja vi mätte faktiskt med sport tracker på mobilen, sedan åt han en stor portion pasta och sov i 12 timmar. Ava smaskar riktigt högljutt på sina händer. Alla har hållits friska förutom lite snuva. På söndagen blir det kompis-bebis brunch hos oss. Facebook påminde mig om att det är 4 år sedan idag som F och Xima anlände till Gabon var jag redan varit några veckor. Xima var 4 månader gammal och hade precis klarat av sin första flygresa, duktig vovve. Såhär såg hon ut då.


torsdag 12 november 2015

Ceasarsallad

Vi äter ganska ofta sallad och för att göra den matig och mättande fyller vi på med bland annat avokado, feta eller som här om dagen höna. Basen var en vanlig isbergssallad med körsbärstomater, gurka, oliver, avokado och sedan lade vi med höna som vi lätt stekt i smör och gurkmeja, salt och peppar, krutonger som vi råkade gå förbi i matbutiken och plockade med oss, tunna skivor av parmesan ost och till sist lite ceasarsalladsås. Oftast använder vi olivolja och vinäger men gott med omväxling. Den ytterst goda salladen njöts med en välkyld Pinot Grigio.


tisdag 10 november 2015

Vardagen (egentligen mest Ava) i bilder

Tänkte att jag lägger några bilder på vardagen men insåg snabbt att jag enkom har bilder på barnen i telefonen, ja ja, blir lätt så. Oftast dominerar Umi eftersom det är han som har mest action på gång men nu är det faktiskt Ava som får brilliera. Alltid lika svårt att få dem på bild, så att det inte blir suddigt. Faktiskt så gott som omöjligt.

 Umi riktigt smutsig, våt och glad, precis som ett parkenbarn skall vara! Barnens kusin Lucas med Xima.




Ava vill mest sitta rakt upp eller "stå" i famnen för hon vill se allt som sker. Att vara i sittern är mindre populärt vilket ju är synd för oss föräldrar, för det är ju bara så himla behändigt.

 Herregud så vi skrattat åt denna bild!



måndag 9 november 2015

Bebikläder som byter hem

Idag har vi haft besök, vilket alltid är kul. Först kom Karin och vi gick igenom bebikläder. Eftersom de har en 8 månaders bebis så har vi kunna ge kläder av och an. Först fick Umi kläder från Karins dotter och nu går Umis kläder till sonen. Ava är nästa i kö och så finns det ju sånt som hon redan vuxit ur. Fantastiskt att kläderna används och nu kan vi ge vidare till en gemensam vän som nyligen fått en liten. Det är något jag tyckt varit så himla fint, att få och kunna ge bebiskläder. Speciellt när barnen är några månader gamla så slits de ju inte och så växer de ju ur dem innan man hunnit blinka. En stor kass kläder ska jag skicka åt en vän till Åbo, en stor kass ger jag åt Röda korset och en liten kass fick nästa kompis som kom på besök. På tanke på vår flytt så måst vi redan nu börja tömma skåpen och det är så kul att ge vidare.

Nästa kompis besök kom vid lunchtid. Efter att vi ätit och druckit kaffe så packa vi ihop hela högen och gick ut på en 5 km promenad. Det små regnade men var sådär friskt och skönt. Slogs av tanken att herregud va skönt att ha vänner, goda vänner. Sådana som det är chill att bara henga med. Vänner är nog guld värda.


söndag 8 november 2015

Day after party

Huvudvärk? Faktist inte! Trött? Inte så farligt! Kom hem vid kl 01 efter en rolig kväll. Gjorde verkligen gott att komma ut och lufta sig lite. Festen jag gick på var alltså en klassträff, 20 år sedan vi började på gymnasiet. De flesta har jag inte sett eftersom jag direkt efter gymnasiet åkte utomlands, sedan studerat i Åbo och sedan igen varit utomlands. I början kändes det som att jag endast kände igen en bråkdel men längs med kvällen så vågar jag nog påstå att jag kunde placera de flesta. Kanske en orsak är att jag endast gick ett år med denna klass för sedan åkte jag på utbyte så kanske helt OK att inte komma ihåg alla. Man drog lott om var man satt vilket var himla bra för annars hade det garanterat blivit så att man suttit med gamla bekanta, men nu satt jag faktiskt med två som jag inte överhuvudtaget kände, inte nu och inte då heller, och en vän. Tyckte vi hade riktigt kul trots att jag måst medge att jag var lite skeptisk till en början. Den senaste klassträffen, som jag inte närvarat på, lär inte ha varit så lyckad. Många hade ändrats men ändå satt gamla roller i, det "populära" gänget vs det "mindre populära" osv. Nu kändes det ganska relaxed och alla verkades trivas.

Hur gick det hemma då? Det lär faktiskt ha varit skit jobbigt, inte för att jag var borta, för barnen är ju lika trygga med F som med mig men för att Umi går igenom en mega super gnäll fas (mera tänder ?) som exploderat i en en timmes gråt konsert och vägran att äta och när konserten äntligen kom till sitt slut så tog Ava över. Pust, men på den goda sidan så tog Ava flaskan utan problem och det var ju helt super! Jag lyfter på hatten till F att han klarat sig för jag vet hur eländigt jobbigt det kan vara när båda vill vara i famnen och gråter hysterisk, och specielt för att han höll god min. Inte ett sms, samtal eller något, han ville att jag skulle njuta av kvällen. Först efter att båda somnat så skrev han puuuuh, jobbigt var det, men nu är det tyst.

Idag farsdagen till ära regnar det men F och Umi var länge ute i regnet och hade kul. Ikväll skall vi till mina föräldrar på middag.

torsdag 5 november 2015

Icke amningsvänliga kläder

Det var jag på jakt efter idag. Inte för att jag slutat amma men för jag skall på fest, juhuu. Kan ni tänka er att jag varit gravid eller ammat non stop sedan sommaren 2013!! Först var jag gravid med Umi, sedan amma jag och just när jag slutat amma så blev jag gravid med Ava.

Tänkte att jag nog inte behöver köpa något nytt för jag är för det första väldigt ointresserad av att köpa kläder och så tycker jag ofta att det ändå är onödigt, men när jag började gräva igenom skåpen för att hitta något som eventuellt kunde passa som då inte var amningsvänligt så märkte jag att kläderna jag använt innan graviditeten var väldigt jobbinriktade (dvs kortärmade kragskjortor som jag mest hade på bygget var jag jobbade) eller riktigt slitna och solblekta efter flera år i väst afrikansk sol. DET var en lång mening! Hade faktiskt en topp i tankarna som kunde passa men den var omöjlig att hitta. Kroppen ändras ju dessutom efter 2 graviditeter och ammning. Hur som haver så jag gick iväg till klädbutiker med Ava medan F skötte matinköpet med Umi. De var dock så snabba att jag knappt ens hade hunnit börja kolla innan de var färdiga.

Hittade en jätte snygg topp på Mango men hur jag än prövade olika storlekar så var det bara att konstatera att modellen inte passade min kroppshydda. Verkligen synd för är övertygad att det är en topp jag sku ha använt i flera år. I detta skede joinade Umi och F mitt shoppande. Det är ofta inte så lyckat att gå alla tillsammans i klädbutiker men nu hade vi inte något val för festen är i övermorgon. Kände hur pressen att hitta något steg, barnen började bli otåliga och svettpärlor bildades i pannan. Gick in till Vero Moda var ett butikbiträde nappade tag i mig och tur det för hon lyssnade på min flummiga beskrivning av festutstyrsel, men inte för fint, helst svart men inte för basic, lite sådär fint i kanterna men inte för glittrigt, inte ärmlöst pga dålig atopisk hy osv osv. Hon hämtade en massa olika plagg som jag fick pröva medan resten av familjen hängde utanför provrummet. Till sist hittade vi just något sånt jag var ute efter. Vilken lättnad. 

Sova hemma

Sablar vad vi sov gott. Umi drog 12 timmar ostörd sömn, från kl.20-08 medan vi andra föll i djup sömn kl.22. Ava sov i egen säng (har på resan sovit med mig) till kl.05 när hon åt en sväng och så sov vi vidare till kl.07.30. Jag fattar inte hur vissa föredrar överdrivet mjuka sängar. OK, det är mysigt i fem minuter när man sjunker djupt ner i en fluffig säng men efter en stund så får man ju ont i ryggen och att dessutom ha en bebis brevid sig som bara rullar på en, in i den fluffiga gropen hjälper inte alls. Och dynor alltså! De tre senaste nätterna hade vi helt tragiska dynor, sådana som såg sköna och mjuka ut men när man lade huvudet ner så försvann dynan totalt. Trots försök att krama dynan så man sku få någon form av boll att ha under huvudet så var dynan försvunnen. Alltså, hur kan man tycka om en sådan dyna? Mycket skönt att hitta min egen noga utvalda dyna.

onsdag 4 november 2015

Sista reseinlägg

Snart ska det handla om annat än vår resa men eftersom vi kom hem idag så är man ännu så upp i resefiilis att man ännu har svårt att förstå att man landat hemma och att imorgon börjar de vanliga rutinerna igen. Blir också riktigt skönt.
Morgonpromenad i Rovaniemi
Inte endast Umi som har roligt i lekparken
Det som var intressant med resan var att vi bodde på så jätte olika sorts ställen, allt från stort hotellrum med kök på Best Western, till hostell med delat badrum och kök, super fina stugor med alla faciliteter, mycket enkel stuga med våningssäng, en mini studielägenhet via AirBnB och till sist en 2 personers sovkupé på tåget. Lättast med tanke på vårt gäng var givetvis stugorna som hade två sovrum, plats att leka i, fullt utrustat kök och inte så mycket grejor som kan dras ner. Svårast var givetvis sovkupén men på andra plats var nog studielyan. Vi hade inte förstått att den var såpass liten och eftersom hyresvärdinnan var någon form av konstnärinna så var den smockfull med små prylar, bilder och whatnot, allt passligt i Umis höjd. Rena mardrömmen för oss trots att lägenheten nog var mysig. MEN allt klarade vi av utan att förstöra något eller att dra håret av varandra. Bör även påpekas att vi haft jädrans kul och inga större irritationsmoment förutom den kvällen i Jakobstad när jag ville säga upp kontraktet som familjens mor. När vi bodde i studielyan så fokuserade vi på att vara ute så mycket som möjligt. Ganska bra lyckades vi och så hade vi också min kompis där som vi hängde hemma hos.

Från Santa Claus Village 

Bild tagen av bilden vi fick. Tyvärr sov Ava!
Visst finns det lättare former av resande, redan det att stanna på ett och samma ställe och inte bo på 6 olika ställen + tåget under 12 dagar, men det var en rolig utmaning. Vad sku jag/vi göra annorlunda då? Ja, rekommenderar inte delat kök, inte för att det inte var bra men för att man hela tiden hade känslan av att vi störde andra för det var så tyst och lapparna med "tala tyst och stör inte andra" hjälpte inte precis. Ja, det är egentligen det enda jag kommer på sådär på direkten. Utrymme och någon form av kök är nog helt a och o. Kök tillåter en att ha någon form av hemmarutin trots miljöombyte. Vi åt faktiskt inte alls ute på restaurang förutom på McDonald's en gång när vi planerat dåligt och höll på att kollapsa av hunger, men vi besökte nog flera caféer. Vi åt flera luncher/middagar hos diverse vänner och jag vågar påstå att vi betedde oss någorlunda bra. Nu ska vi njuta av att vara hemma.
Ett trött gäng efter en natt på tåget. Bild tagen från övre sängen

tisdag 3 november 2015

Roadtrip - del 6

Rovaniemi överraskade oss väldigt positivt. Människor är himla leende och vänliga, staden mer pulserande än tänkt och fint med sjöarna som rinner igenom staden. Fast kan en sjö rinna? Snarare å i så fall, men känns mer sjöaktigt. Anyways, vi har haft det fint i strålande väder och super att träffa min kompis med familj som bor här. Idag besökte vi julgubben, hehe. Vårt val av boende har fungerat men var mindre lyckat än våra tidigare ställen. Får skriva ett längre inlägg om övernattningarna, vad som var bra och vad mindre bra med vårt gäng.

Ikväll börjar hemfärden, skönt att åka tåg och inte behöva köra hela vägen söderut. Vi hoppas att vi lyckas sova på tåget och om ej så är vi sen ändå hemma sen, så det spelar ju inte så stor roll om man är astrött. Men vilken super resa vi gjort alltså och vilka duktiga resenärer! Och vi har alla hållits friska! Nej, nu ska jag packa ihop oss medan resten av gänget sover siesta.