lördag 7 mars 2015

Jinxa sitt öde

Alltså nog har jag tidigare märkt att man kan jinxa saker o ting men fan alltså, på några timmar?! Vad som hände är att någon timme efter gårdagens blogginlägg var jag skrev så glatt att alla är friska o nöjda så tog det abrupt slut. Min hals blev sträv och Umi vakna snorig från förmiddagens tupplur. På eftermiddagen hosta han som besatt och snoret rann medan min näsa rann som om man hade en kran uppe. Hann jag inte stoppa en näsduk under så droppa det ner på bysten, verkligen charmigt. Att ha ett sjukt barn är ju jobbigt men att dessutom själv vara sjuk samtidigt vinner nog alla pris. Lyfter så på hatten för alla som är ensamma med sjuka barn!

Som tur är vi två så F fick ta över medan jag låg utslagen på soffan. Kvällen var lång och Umi hade svårt att somna, trött var han ju men vid varje hostning vakna han och börja gråta, måst ha tagit verkligen ont. Det tar så ont i hjärtat när den lilla har illa. Natten var helt katastrof, Umi vakna typ varje halv timme hela natten. Han behövde inte mycket för att somna om, en närvarande hand eller buffning. Jag sov dock igenom allt detta som en sten. F var uppe med honom i princip hela natten, vid halv sju tog jag över. Kände mig fortfarande som om jag blivit under en lastbil trots en bra natt för min del.

Helt omöjligt att få Umi att äta gröten som han annars tycker så mycket om. Han hosta så mycket att det måst ha varit jobbigt att äta. Så jag tänkte att jag testar med välling, jo det drack han med god apetit. Nå en minut senare hosta han till och kaskadspydde upp hela vällingen, över sig själv, mig, golv och väggar. Som tur hände detta i badrummet så det var ju inte så farligt. En stund senare var han ganska gnällig, är han hungrig eller trött? Prövade rosta lite bröd eftersom det tycker han också om att knappra på, mina brödkanter när jag äter frukost, men nej. Men så är det ju, när man är sjuk är man kanske inte hungrig eller så är halsen så sjuk att det inte känns bra att äta. Då måste han vara trött och ja det var han, somna som en sten. Fundera om jag ska sätta honom och sova på balkongen eller ej. Beslöt dock att eftersom han inte har feber och verkar inte ha ont i öronen så fick han gå ut, väl inpackad. Han sover nämligen så himla bra ute och himla dåligt inne, på dagarna. Nu ligger jag själv under täcket på soffan, med balkongsdörren uppe så jag hör om han hostar, med en kopp kaffe, en rulle toa papper för näsan, laptopen, dagstidningen och TVn är på. Nu ska jag vila. Hoppas flunssan är evil men snabb, och inte såndän långvarig seg jävel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar