fredag 14 november 2014
Dinner deluxe
Åt en god fisksoppa hos mina föräldrar på dagen, föråt mig på nötter på eftermiddagen, så var inte speciellt hungrig när middagstiden närmade sig. När Umi somnat vid halv 10 så kände jag dock en lätt hunger. Just det, det fanns ju ett färdigt fixat kycklingsbröst i kylskåpet (jo, avslutade mina 9 år som vegetarian i Sydafrika..) från kvällen innan. Medan jag tänkte att det vore fint att värma bröstet en sväng på plattan (har inte mikro) och äta den med den halva avokadon som också ligger i kylskåpet, så hann handen grabba tag i bröstet och föra den till munnen. Så ja, min gourmet middag bestod av ett kallt, dock ganska gott kryddat, kycklingsbröst som jag åt för hand, med ett glas välkylt vitt vin. Avokadon finns ännu i kylskåpet. Blir bra på frukost smörgåsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har alltid på något speciellt sätt varit lite fascinerad av människor som varit vegetarianer och sen börjat äta kött igen. För mig personligen känns det som en helt befängd tanke och något som jag tror att jag aldrig ens tänkt att jag skulle göra, att sluta vara vegetarian är helt enkelt inget alternativ, men ändå undrar jag lite så där nyfiket och fascinerat hur det egentligen känns - och vad det är som får folk att göra så. Visst, i många fall kanske det är yttre omständigheter, som att flytta till ett land som har en helt annan inställning till kött/vegetarism än hos oss, men ändå, det måste ju ändå vara förknippat med en massa tankar och känslor, överväganden och val - eller?
SvaraRaderaJo absolut, det var nog inte alls något som skedde över en natt. Jag hade alltid tänk att jag aldrig kunde äta kött igen, att HUR och VARFÖR sku jag det. Jag började först fundera på det när jag märkte att jag mådde mycket bättre av att inte äta mjöl. Vi bodde då i frankrike (väldigt mjöl orienterade..) och det började kännas relativt limiterat av att inte äta mjöl och inte heller kött, men samtidigt kändes det som att jag INTE sku kunna äta kött. Men tanken hade ändå lagt sina spår för sen befann vi oss något år senare i Sydafrika var jag fick en tallrik höna fram för mig. Första automatiska tanken va nej, ush, nej tack, men sen slogs jag av tanken att ska jag faktiskt kasta bort det, duglig mat (fanns inte i denna situationen alternativ att ge åt någon annan). Jag åt det faktiskt och tyckte det var ganska gott, fast konstigt självklart. Hade aldrig sluta äta kött pga smaken men på grund av miljoner andra orsaker. Men sku jag inte ha funderat/ältat/grubblat på alternativet att äta lite kött under typ 1,5 år så sku jag garanterat inte ha ätit. Sedan upprepades detta scenario några gånger, att det bara fanns höna framför mig. I detta skede kunde jag fortfarande inte tänka mig äta rött kött. Varför vet jag inte, det är ju inte så att hönorna har det värst bra.. Sedan typ 8 mån senare erbjöds jag nån form av bambi djur (va de nu sen heter) som vuxit villt. Var himla svårt att äta men tycke det var bättre än massproduktion (som hönorna som jag nog åt.. ja väldigt kontroversiellt, jag vet.) Sedan flytta vi till Gabon och hjälp, sku jag inte ha börja äta kött så sku jag nog ha lidit i längden. Och sen börja jag långsamt bara äta allt. Tycker dock fortfarande att vegetariansk är det bästa alternativet, men har fastnat. Finns absolut ingen orsak att inte återvända till att vara vegetarian. Kanske en dag igen :)
RaderaTack! Härligt att få höra din historia och dina funderingar :)
SvaraRadera