lördag 17 juni 2017

Take the other one!

Umis engelska är riktigt bra nu. Han förstår utan problem när någon talar ned honom och han svarar också. Nu har han dessutom börjat använda mer engelska hemma, med oss.

Såhär kan det låta.

Jag: Kan du hämta den där Umi?
Umi: Nej mamma, inte bra. Take another one please.
Jag: Öhh, ja okej då. Ta den här.
Umi: Tack mamma, this way Ava, follow me!
Ava: me too me too (fast låter mer mii tjoo)
Umi: I got it! Ava come on.

Umi har gått i skola på engelska och maltesiska sedan slutet på februari så visst är det imponerade hur snabbt ett barn lär sig ett nytt språk. Han har också börjat använda vissa meningar på franska. F har varit lite strängare med att han inte förstår om Umi inte säger på franska och Umi har blivit så glad när han lyckats och uppmuntras så nu ser man att han tycker det är roligt.

Efter maten säger Umi alltid (annars får han inte går ner från stolen)

Umi: Tack för maten, snälla mamma gå ner?
Jag: Ja, okej, men vi torkar händerna först. Och vad säger pappa.
Umi: Est-ce que je peux descendre? (Och så flinar han stort)
F:  Ca march!

Min pappa!

Min pappa är sjuk, legat en månad på sjukhus i dropp. Väntar på en större hjärtoperation. Prognosen för att allt ska gå bra har av olika skäl varierat från rätt dåliga till kanske OK. Åkte till Finland i ett huj förra veckoslutet för plötsligt verkade allt sämre. Det var ett mycket fint veckoslut. Pappa har inte fel i huvdet så han är skarp som en mört och vi hann tala om allt mellan himmel och jord, både praktiska saker men även känslor och tankar. Han har lyckats hålla humöret uppe trots att det självklart är mycket påfrestande att ligga instängd utan klara besked. Det var härligt att ha tid att umgås. Min bror kom även hem från sitt jobb och vet nog inte hur många år sedan min bror, min mamma och jag sku ha umgåtts på tremanhand i tre dagar. Det var också roligt trots omständigheterna. Trots en förkylning doppade jag mig flera gånger i havet, i tio graders vatten. Mycket uppfriskande!




Hann också träffa min härliga och pigga 91 åriga mormor.
Jag ser fram emot att spendera mer tid med pappa i augusti när vi åker hela familjen till Finland för nästan en månad. Umi frågar också hur Affa har det på sjukhus, om han åkt ambulans (vilket han gjort) och om han mår illa. Min pappa är en seg typ med kämppar anda så nu gäller det att ta sig igenom denna eländiga period, enorm operation och givetvis återhämtningen, för familjen behöver dig i många fler år!

lördag 3 juni 2017

Mademoiselle i ny fas

Ava som alltid varit glad, känd för flickan med the big smile, och dessutom lyssnat på nej, är i en busig och kanske lite jobbig fas. Nej slår helt på dövörat. Hon testar gränser till det sista. Hon blir så himla frustrerad av mycket. Hon hade en total meltdown igår på morgonen för att hon inte fick sparka/skuffa med foten Umis huvud när han satt på pottan och borstade tänderna. Jag sade upprepade gånger nej och måste tillsist flytta bort henne eftersom hon fortsatte. Hon blev rabiat till den grad att jag fick stänga alla fönster (tänker på stackars grannar) och låta henna skrika en stund för att lugna sig. Sen när det var över var allt frid och fröjd. Puh! I det skede är man själv döv och svettig.


Tror mycket har att göra med frustration. Hon kan och vill så mycket men det finns gränser på det hon kan göra, det hon får göra och sen språket. Hon sku ville säga så mycket mer än hon kan, trots att hon utvecklats mycket, men hon är i den fasen när hon blir så irriterade när man inte alltid genast förstår vad hon vill och hon inte kan förklara. Men det går framåt. Varje dag stannar vi upp och säger, What, was it Ava that said that? Igår i bilen efter en mamma-dotter förmiddag förklarade hon klart och tydligt åt Umi när vi plockat upp honom från skolan att Pappa e hemma. Heja Heja. Så roligt när de pratar mer!


Hon har fortfarande världens bästa aptit, hoppar hellre jämfota än går, klättrar utan like, älskar bollar mer än allt annat, är snäll och leker fint med andra barn (förutom det vanliga MIN boll osv), är otänksam och ger alltid något till ett barn som gråter, envis som sin far, trivs att fylla burkar med sand, stenar och lera precis som jag lär ha gjort i hennes ålder och är alltid rufsig och smutsig. Hon är en gulle utan like och fyller 2 år om 1 1,5 mån.

fredag 2 juni 2017

Huset fullt med ingenjörer

Har bjudit in hela jobbteamet på grillparty imorgon. Vi blir 17 stycken. Vi har helt enkelt för cool trädgård för att låta bli. Dessutom är det så mycket lättare med barnen att vara här än att ta med dem på fin jobbmiddag trots att det gick sjukt smidigt senast. Nu är det så att ingen annan har barn, eller jo men inte här på Malta, så med tanke på att Umi och Ava är de enda barnen så är det lättast hemma var de får härja fritt och allt är barn-proof. Man hinner själv tala med folk och eftersom allt är rätt väl planerat så är vi inte överhuvudtaget stressade. Tack vare att vi även haft flere större grillfester så har vi lärt oss vad som fungerar och vad som kanske är bäst att undvika.

Kollegorna är peppade! Minibussar plockar upp dem kl.14 i Marsascala och sen bär det av norrut. Vi är redo!

måndag 29 maj 2017

Tankar kring att bo utomlands

Alla upplever det att bo utomlands väldigt olika. Någon söker miljöombyte något år, någon söker sig själv, någon åker för att studera, någon annan för att jobba, många flyttar efter kärleken och ja, det finns väldigt många orsaker för att flytta. För att inte glömma alla miljontals människor på flykt. Jag har trivats bra i Finland men alltid varit väldigt nyfiken på världen. Den är ju så stor och det finns så mycket. Roligt att resa javisst, har back-packt en hel del, men att få bo utomlands och leva vardag i ett annat land, det är grejer det. Ja, nu talar jag då inte om vardagen efter att man flytt ett annat land utan om lyxen att kunna välja vart man flyttar. Sen behöver man inte vara på andra sidan världen för att märka kulturskillnader och inte veta hur mjölken ser ut. När jag bodde i Norge köpte jag i misstag filmjölk när jag sökte helt vanlig mjölk. 

Känslan av att vara helt lost, inte egentligen hitta hem, inte känna till de närmaste matbutikerna, inte veta hur saker och ting fungerar, inte känna till lokala delikatesser, kulturnyanser eller seder, men att sedan sakta med säkert orientera sig fram i vardagen ger mig såna otroliga kicks. När den lokala fruktgubben hälsar och klämmer på avokadon för att hitta de bästa åt en, när grannen hämtar en påse med citroner, när man känner sig som fisken i vattnet i vänstertraffiken, när man tycker det är normalt att betal hyran i kontanter, när man får lönen i check, när man klämmer mangoflugslarver från armen, när man väntar på att kameler gått över gatan, när ödlor och kackerlackor hör till vardagen och det att man helt enkelt kan känna sig hemma var som helst.  Känslan när man lyckats skapa en fin gemenskap, ett socialt nätverk. Det ger mig sådana otroliga kicks, att varför skulle man inte flytta runt. Man kunde tycka att vardagen kommer emot var man än bor, men det är ju just det som är det fina. Att få leva helt vanligt vardagsliv i olika länder. Ibland känns vardagen trög, ibland flyter den på, helt som det gör i hemlandet Finland.

Det som dock känns tråkigt är att barnen bor långt borta från mor- och farföräldrar. Själv kan man ändå hålla rätt bra kontakt men när barnen är så små kan de inte ännu tala i telefon och det är givetvis ändå aldrig samma sak som att umgås. Det som också känns tråkigt är när någon är allvarligt sjuk. Man känner sig minst sagt hjälplös, trots att man kanske inte kunde göra ngt mer genom att bara vara i samma land, men känslan av att vara långt borta är tråkig.

Trots dessa sist nämnda aspekter njuter jag, vi, stort av att bo på Malta just nu. Vart framtiden för oss vet vi inget om. Härligt så!

lördag 27 maj 2017

Trög på att skriva

Än en vecka har gått utan att jag skrivit. Äsch. Har så mycket jag tänker att jag vill skriva om men tiden räcker inte riktigt till, eller visst sku man kanske hinna, men orken finns inte där. Ja, nu låter det som om jag är asigt trött hela tiden och det är jag då inte! Veckan har varit rikigt fin. Jobbveckan var intressant och hade passligt mycket att göra. Sovit rätt bra dessutom. Ätit med familjen på restaurang, varit till bondgården och matat djur och skolveckan gick också bra. Det är så roligt att föra Umi till skolan för hela ansiktet utstrålar glädje när han ser sina klasskompisar. Igår medan Umi hade en skolutflykt så åkte vi andra till Sliema på shoppingrunda. Inhandla sandaler åt barnen. Ville skaffa bekväma sportiga sandaler. Hitta olika till Ava men inga dög minsann, utan hon slängde dem i väggen i butiken. Tills sist lyckades vi övertala henne om ett par sportiga men väldigt flickiga och dessutom vita sandaler. Super flickiga eller vita var inte våra kriterier men nå låt gå, de går att tvätta. Sen fick barnen också lite nya sommarkläder. F hämta sin motorcyckel från reparatören var den varit de 2 senaste månaderna och den är verkligen fin nu. Kolla!

                      



På kvällen hade vi Chelsea med dottern P på lyckad middag och idag har vi varit till stranden och ikväll skall vi på middag till våra grannar. Ett äldre manligt brittiskt pensionär par som nyligen flyttat till vår gata. De har ett par gånger kommit och druckit kaffe med F under dagarna men jag har endast sett dem någon enstaka minut men de har alltså bjudit oss, hela familjen, på middag ikväll. Blir kul. Imorgon har vi inga planer alls så det blir säkert mera strändhäng. Det är så skönt, härlig temperatur på +26C, Umi simmar runt som en fisk i vattnet med sin simring, Ava pysslar på på stranden och vi kan umgås med vänner. Perfekt ju!

Annat då? Ja, barnen bråkar lite mer, med varandra, än tidigare. Umi retar Ava med att konstant säga att Ava måst gå till skolan. Vad är grejen liksom?! Till sist blir hon jätte upprörd, skriker och slår honom, och ja sen är det en ond cirkel när Umi skriker tillbaka och det slåss. Jipii. Där emellan har de jätte roligt, leker som tokar, men så högljutt att man får spader. Jag har nog jätte dåligt tålamod med skrik. Blir så urled på det. Eller annat exempel om man frågar vem som är hungrig. Båda ropar Umi! Ava! och sen berätta Umi vad han tycker de ska äta, exemplevs bröd med ost, och frukt. Ava nickar glatt. Sen fortsätter Umi, men Ava inte ha, Ava äta soppa. Hon blir ju förståss upprörd, igen, och sen börjas det, MIMI, ÄÄÄÄSCH skriker hon och han tillbaka AVA ÄÄÄÄSCHH osv osv. Nå, det är en fas som så mycket annat, bara att bita ihop och njuta av att alla är i god hälsa och mår bra. Detta är ändå bara peanuts i det stora hela. Och det lustiga är att de är så artiga med varandra. Tack Mimi och Tack Ava hörs stup i kvarten. Umi klämmer också in några You are welcome. Sen är de också duktiga med att turas om, helt utan uppmuntran hörs det Nu Umis tur sen Avas tur osv. Himla duktiga är de ju nog trots att de kan vara otroligt högljudda små terrorister.

söndag 21 maj 2017

Som en disktrasa

Som en fuktig, lite illaluktande disktrasa som hänger lite trött över en krok på tork. Just så känner jag mig. Blivit väl mycket umgänge och vin denna vecka. Jobbmiddagen och hotellnatten var mycket lyckad trots att jag endast sov 4 timmar, innan det var dags att dra på jobb. Rätt gäspigt på jobbet. Såg fram emot en dundernatt följande natt men det tyckte inte barnen som tog turer med att hålla oss vakna. Gäsp. Igår for F på bar och träffa vänner så jag hade en kompis här med dotter och vi hade så intressanta diskussioner så vips var klockan 22.30. Hoppsan. Lite väl sent för barnen men å andra sidan hade de haft en lång tupplur på dagen och kunde inte i min vildaste fantasi förstå att det var så sent. Man sku ju tycka att barnen sku ha blivit lite gnälliga, men icke. De somna dock på sekunden, hehe. Vad är bättre än socialt umgänge och några glas kallt vittvin? Ja säg det, men gäspig blir man på köpet. Ikväll ska vi bara slöa hemma, dra lite ogräs och grilla.

Här ser man Xima som vaktar ödlorna. Observera hur trädgåden börjat torka igen trots vattnande. Den som var så grön, så grön, inte så länge sedan. Värmen har kommit. Observera även hur rena fönster vi har (tvätta dem igår) för bilden är tagen genom vår huvudingång. Not bad, eh?


tisdag 16 maj 2017

Hotellnatt - allena

Idag tar jag in på hotell. Ensam. Första natten ifrån barnen. Varför gör jag det då?

Projekledningen är här och ikväll blir det jobbmiddag. En middag på 17 personer på fin restaurang lär inte sluta tidigt. Att köra hem sent i en timme och inte kunna dricka mer än ett glas vin under middagen för att dessutom stiga upp tidigt och köra en timme kändes tröttsamt. Kunde ju ta taxi hem från middagen men hur kommer jag på jobb följande morgon? F kom på idén att varför tar jag inte in på hotell, brevid restaurangen och 10 min från jobbet. Men JA, det ska jag ju. Super idé.

Har dock inte riktigt förstått det än att jag inte ska sova hemma. Att jag faktiskt har möjlighet att sova ostört en hel natt (ja barnen har vaknat mycket de senaste månaderna och sömnen har blivit lidande) och dessutom kunna njuta av hotellfrulle.

Men tro det eller ej, jag saknar ju familjen, redan. Fick denna härliga bild skickad av F. Ava ackompanjerar Umi till skolan.


Och igår kväll tog jag denna bild sett från vardagsrummet.


lördag 13 maj 2017

Här har vi en super pappa!

Får ofta höra att F är en super pappa som är hemma med barnen, till och med när jag går ut med hunden. Where are the kids? Öh, ja hemma med sin pappa. Oh how wonderful. The modern man. Visst är det wonderful och visst har tiderna ändrats men han är barnens pappa. Det är inte underligare än det.

Jag umgås med väldigt mycket män i olika åldrar, allt mellan c.20 till 63, via jobbet då. Jag har inga kvinnliga kollegor, alls. Det att F är hemma medan jag jobbar väcker endast positiva känslor och ingen tycker det är konstigt. Kommentarerna jag fått av mina kollegor är att det är fint att se, uppfriskande, önskar att jag själv gjort det (varit hemma med barnen), respect och mer sånt. De har alla varit eller befinner sig i den positionen att de reser både långa och korta tider med jobbet och det har automatiskt blivit så i 100% av fallen att mamman/frun varit hemma med barnen. De säger alla att de önskar att de tagit mer tid mellan projekten, jobbat mindre eller på något vänster sett mer av barnen när de var små. Det är onekligen svårt att kombinera två karriärer när den andra är 300 dagar om året utomlands. Nu har dock nästan alla fruar/mammor nog också jobbat men fått sköta ruliansen på egen hand med hjälp av familj, de som haft dem nära. Jaja, allas livisituationer är ju olika och det viktigaste är ju att man gör så som passar ens familj bäst. Oberoende vem som är hemma. Traditionellt är det ju mamman som får sätta sitt på is medan pappan gör karriär. Säger inte att mammor inte vill vara hemma. Valde själv att vara hemma i över tre år och tycker fortfarande att det var absolut det bästa och kommer förhoppningsvis i fortsättningen ha perioder jag är hemma med barnen och att jobba 80% är helt kung!

Men tillbaka till super pappan!

Det som gör F till en super pappa är inte det att han är hemma med barnen, utan allt det han faktiskt gör.

Väcker små varma kroppar, kramar och myser i sängen, berättar om dagen som kommer, lagar lunchbox medan rufsiga hår äter morgonmål, agerar domare mellan bråk, förklarar, kramar, tröstar den slagna, berömmer när duktiga och leker fint tillsammans, borstar tänder och hår, fixar iväg den äldre till skolan, tar ut hunden med den yngre, veckohandlar, diskar, städar, tvättar kläder, leker, går på aktiviteter, fixar lunch åt yngre, tröstar trött liten, lägger och sova, väcker, plockar upp äldre, kan bedömma om en tupplur behövs eller ej, hittar på nya lekar, uppfostrar, kan samla sig när barnen är som värst och har genuint roligt med dem. Ja så mycket som kunde nämnas, men det är DETTA som gör honom till en super pappa.

Detta inlägg passligt morsdagen till ära, haha!

onsdag 10 maj 2017

Vardagen snurrar & vänner på besök

Vi har grillat, simmat, njutit, klippt sommarfrilla åt barnen, kliat myggbett, sovit hackigt, och allt det där som man gör en vanlig vecka, och ja, för att inte glömma jobbat och gått i skola.

"Mamma look stor sandcastle där!"


 

 Barnens hår innan min klippning:



 
Igår kom tre vänner från Finland. Riktigt riktigt roligt att ha dem här och få visa vår vardag, vår ö, vårt hem, vår strand, vår trädgård, våra favoritstället och få njuta av deras sällskap. Idag ska vi ut på restaurang, Ta' Marija i Mosta. Traditionell maltesisk mat, lite turistigt men även populär bland lokalbona, mysig lokal och traditionell dansuppvisning. Blir kul. Vi har dessutom fixat barnvakt så ska bli roligt att få koppla av. På veckolsutet blir det mer simmande och mer grillande. Vinnande koncept helt enkelt.

onsdag 3 maj 2017

Very naughty boy! - Trespråkiga barn

Idag efter skolan berätta Umi för F att han varit very naughty boy i skolan. Vi har inte lyckat luska ut varför han var very naughty men han sa det flera gånger på kvällen. Han kalla också mig till very naughty boy, haha. Han förstår dock exakt vad naughty betyder men inte riktigt naughty boy.

Mitt i skolveckan kommer Umis engelska förrästen alltid tydligare fram. Nu har han dessutom börjat använde lite franska i och med att jag är mer borta och F ensam med barnen. Så här lät det när jag kom från jobbet och det lektes i trädgården med en boll som Faycal knutit fast i trädet i ett snöre. Umi babblar som vanligt på i ett, i monolog form.

Umi: Wow, high in the sky. Nu Pappas tur slå bollen. High pappa, high upp, in the sky. Oh wow, well done pappa. Nice job. Avas tur. Ava, encore encore. Ava, slå mera
Ava: Ava meja meja bojen. AVAAAAAA
Umi: Oj Ava, what happened? Ta bollen här. Encore encore. Ava, är du okej?
Ava: Meja meja
Umi: Pappas tur, hit där also. Good job!
Pappa: Il faut attraper la balle.
Umi: Inte trappe balle, Umi hit hard. Umi naughty boy i skolan. Oj titta mamma komma där!

Det är en salig blandning. Härligt så! Umi sjunger också en massa på både svenska och engelska. Broder jakob föredrar han dock på franska. Han satt och rabblade upp något här om dagen när jag insåg att det var veckodagarna han kunde felfritt på engelska. Inte för att jag tror att han förstår vad det är, men han är i åldern var det är roligt att kunna rabbla upp allt möjligt. Han fyllde 3 i mars. För att få reda på hur något är på svenska, franska eller engelska så frågar han:
- hur säger mamma/what mamma say (svenska)
va säger pappa (franska)
what barnen say (engelska med barnen i skolan).
Sen går ju skolan delvis på Maltesiska men vet faktiskt inte alls hur mycket han snappat upp av det. Det är helt omöjligt att få svar på frågor, alltså vad för frågor som helst. Han svarar oftast vaaaah? eller tvekande jåå som växlar till nej, till jåå. Så hmm. Kanske det är mina frågor som är dåliga.

Ava babblar också på en massa. Hon som kanske var lite sen med att säga något alls använder nu plötsligt en massa ord. En av hennes favorit är tunnel. Hon skapar tunnlar av vad som helst, fingrarna, benen, gaffel, och ropar mamma mamma tunnel! Hon kan minst 10 djurläten på både franska och svenska, likaså kroppsdelar. Eller kroppsdelarna säger hon inte ännu men pekar på näsa, mun, hår, hand, ben osv. Hon ropar glatt fjäädii när hon är färdig med något. Allt är Avasch, men hon förstår bra att det är hennes tur, sen Umis tur osv. Till lunch frågar hon ofta efter bjööö och knackich, hehe. Hennes bravurnummer måst dock vara när hon ropar pipi (kiss på franska) eller alternativt kischi och springer iväg till badrummet, tar själv av sig både byxor och blöja och tar fram pottan och sätter ner sig. I detta skede har kisset ofta redan kommit, i blöjan, men ganska duktigt för en som fyller 2 i slutet på juli! Idag lyckades hon dock ta av sig en blöja som inte endast var kisifylld... duktigt värre.

Umis starkaste språk är ännu svenskan men eftersom han aldrig leker med andra barn på svenska så är engelskan helt klart dominerande när det kommer till lekande. Han kan liksom barn-lek-termer på engelska. Han talar dock oftast svenska med Ava men kommandon är oftast på engelska. Det är himla gulligt när de talar med varande.

Umi: Ava titta här. Det är mommo (de bläddrar i ett fotoalbum).
Ava: Ava
Umi: Nej Ava, det inte är Ava, det är mommo. Okej Ava?
Ava: jåå (klingande finlandsvenska)
Umi: Här Emma, Lucas, Vejoonika... 
Ava: Ava
Umi: Nej Ava, inte Ava där. Umi titta TV, okej Ava.
Ava: näää, Ava Ava (pekar på albumet)
Umi: Okej då. Titta där Umi å Ava i poolen.
Ava: Mimi (Umi), Ava
Umi: Bravo Ava. Well done. Nu leka, Ready, Steady GO
Ava: jeaji, sjeajy, GO

fredag 28 april 2017

En vanlig dag hos oss - hur ser den ut?

Jag jobbar fyra dagar i veckan medan F är hemma med barnen. Eller ja, Umi går ju i skola.

- kl. 05.45 ringer min klocka. Jag fyller vår italienska kaffekokare för behöver minsann en stark kaffe och gör mig redo under tiden den börjar fräsa. Medan jag fixar make up så dricker jag kaffe. Har slutat äta morgonmål. Är helt enkelt inte hungrig så tidigt, men dricker ett stort glas vatten med pressad citron.

- kl. 06.20 åker jag iväg och är på jobbet c.10 över sju. Ibland lite senare beroende på traffik. Det första jag gör är en till kopp kaffe.

- kl. 07 ringer Fs väckarklocka. Ibland har någondera barnen vaknat efter att jag gått och då har de gått till stora sängen och myst med F tills klockan ringt.

-  Medan barnen äter frukost, oftast flingor av något slag, corn flakes eller weetabix, så fixar F Umis lunchlåda. Vad ätan han då? Ja, alltid en dubbelmacka med ost. Banne mig om man försöker bjussa på något annat. En banan, en babybel ost, några fullkorns kex eller brödstickor av något slag och sedan frukt. Frukten varierar allt från melon, päron, vindruvor, ja, vad man nu sen har hemma. Han äter alltid upp precis allt. Hemma äter han betydligt mindre lunch. Idag fick han detta:



- kl.08.15 är alla ätna och påklädda. De hoppar in i bilen och Umi körs till skolan. Umi kramar om både F och Ava vid skoldörren var barnen lämnas av och springer glatt in till sina klasskompisar som ropar Umi Umi.

- F och Ava åker hem och plockar upp Xima. Ja hon har inte ännu varit ute annat än i trädgården och kissat. De har olika rutter de gör men är hemma senast halv 10. Nu är det Fs tur att äta morgonmål och då sitter Ava alltid med honom och vill ha lite ost, frukt eller en brödbit.

- En dag i veckan går Ava på Karate så klockan 10 åker de iväg, en annan dag har hon toddler club, dock på fredagar när jag också är hemma. Oftast gör de dock något. Allt från att veckohandla, fixa i trädgården, åka runt och fixa olika ärenden.

- Ibland somnar Ava i bilen och F lyckas överföra henne till sängen och då får hon äta lunch efter att hon vaknat, men ideal äter hon lunch vid kl.12, sover vid senast 12.30 så att hon hinner sova en timme innan de åker och plocka upp Umi vid kl.13.45.

- Kl.13.45 plockas Umi som sagt upp. Han är lika glad när han plockas upp som när han lämnas. Han ska genast dra fram sin tomma matlåda och visa att han ätit allt. Fast om man frågar vad han ätit säger han Ingenting, Umi satt  de i munnen. Ja ja.

- Nu börjar väntan på att familjens moder ska komma hem. Ibland leker de i trädgården, ibland är Umi helt slut och måst sova en stund. En eftermiddag i veckan åker de till en bondgård och matar djur. Men ofta är de hemma och härjar eller går och handla en snabb tur sånt som glömts bort eller behövs till middagen.

- kl.15.30 börjar jag packa ihop mina grejor på jobbet och försöker komma iväg men ofta är det alltid någon last minut grej, men allt som oftast är jag i bilen 15.45 och kommer hem en timme senare.

- Ibland går vi alla då ut med Xima men oftast går F en sväng. Ganska skönt för honom att få en lung stund. Under tiden leker jag med barnen men börjar ganska snabbt med middagen, speciellt om Umi inte vilat för han är som sagt ganska trött på skolkvällar. Medan jag lagar mat så sitter de alltid vid bordet och ritar, klipper, limmar eller fixar med playdoh. De vill alltid också mumsa på grönsakerna som skärs upp och det får de ju såklart. Oftast är maten inte färdig innan F är tillbaka och vi hjälps åt med resten av middagsförberedelserna. Ibland går jag förstås ut med hunden medan F fixar middagen. Men ofatst går F ut med Xima, under tiden jag lagar mat åt oss alla eller bara åt barnen och F lagar sedan mat åt oss om vi hade annat på menyn.

- Mellan kl.17.30-18.30 äts det beroende på siesta, program, maten osv, men oftast lite efter kl.18. Sen får de titta på Paw Patrol, deras favorit program. F och jag sitter kvar vid bordet och äter färdigt i lugn och ro och smuttar på ett glas vin.

- kl.19 börjar Umi se redigt trött ut. Om det ska badas så gör det tidigare men annars tvättas ansikten, händer och rumppor i lavoaren. Om Umi inte har siestat så springer han till sängen kl.19.15 och somnar genast. Har han sovit är det snarare runt kl.20.

- F och jag däckar i soffan framför TVn som ingendera ens riktigt kollar på utan vi är insjukna i laptopar eller telefoner och helt enkelt kopplar av. Efter kl.21 börjar jag gäspa och är oftast i sängs senast vid kl.22.